Som en snigel kommer obehaget krypande. Det lämnar en besk smak som inte vill lämna mig. Vill va ensam en stund, andas och bara vara. Om jag nu skulle kunna säga nej, hjälper det inte. Det är inte accepterat. I vissa bekantskaper skall jag spela normal och "ljuga", men jag kan inte ljuga trovärdigt. Det lyser igenom. Jag som har svårt socialt får det ju ännu svårare om jag inte kan vara mig själv, vilket jag oftast inte kan heller då jag inte vet hur jag är egentligen!? Så bästa scenariot, hur är det? Skit samma. Får klistra på det lättsamma ansiktet som alla andra normala människor och försöka va trevlig och vända helvetet inåt, som vanligt...
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar