Ibland blir det bara för mycket. Jag orkar inte, gömmer mig i något skrymsle och bara får tiden att försvinna. Svängningarna har börjat bli mer och mer påtagliga igen. Ångesten infinner sig dagligen och allt känns fruktansvärt meningslöst. Helt innesluten känner jag mig stundtals. Vill bara fly verkligheten mest hela tiden, greppar inte det jag vill nå fram till. Trots att livet delvis har känts meningsfullt i min närmsta omgivning med kärlek som gnista hjälper det inte mitt jag att orka framåt. Korta stunder då mina tankar är på flykt har jag ork. Skrattar och är glad, men hela tiden finns den djävulska osäkerheten inom mig. Allt krackelerar och när jag försöker pussla ihop bitarna faller det isär i ännu fler och mindre partiklar som gör helheten ännu mer oförklarlig. Vill inte göra någonting än mindre meningslösa sysselsättningar som alla välviljare runt mig tvingar in mig i. Helvete!!!
Skickat från Mannajas iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar