Dag 12605 - God Jul lite i förtid

Nu börjar julstämningen infinna sig. Har handlat julklappar idag och det gick förvånansvärt fort. Åkte iväg från röran hemma och fixade lite för att sedan åka hem och hämta familjen och åka på en tur till, mindre rolig. Jennifer stod i vagnen, ålade ur vagnen och skrek som en besatt! Detta utan skor på sig också, väl ur vagnen skulle hon kuta omkring och gapa tillsammans med Emil som absolut utnyttjade situationen då pappa, jag, var tvungen att jaga dessa monster med ilskan i strupen. Båda två skrattade och ropade "Du kan inte ta mig!". Sprang så det var omöjligt att få tag på dem, nästan. Fick tag på dem och gick raskt och ilsket ut ur affären med en ilsken blick åt frugan som jag tyckte sket i hela situationen, så var visserligen inte fallet eftersom hon stod i kassan ;) Men ändå! Nu infinner sig ändå lugnet, väl hemma. God Jul alla monsterdiggare, kanske ses vi i ett senare inlägg om man fortfarande lever!

Dag 12602 - Långsamt flyter livet fram

Frukost avklarad, solen skiner i den bitande kylan. Under femstrecket på termometern som skymtar genom den gamla fönsterrutan som härstammar från 1928. Ett fönsterglas med liv, det man skådar genom är något förvrängt ytan är inte helt perfekt glas, inte gjuten som dagens nya perfekta rutor. Jag spinner vidare och glider iväg i ordbajseri om något så oväsentligt, enligt de flesta, som glas! Men det är sånt jag kan sitta och fundera på ibland. Sjunka in i och drömma mig bort i. En annan tid. Vad såg man genom exakt denna ruta för åttio år sedan? Mycket har reflekterats och speglats i både ont och gott. Glas är ju ett levande material, glas flyter så med hjälp av jordens dragningskraft flyter alltså glaset nedåt mot fönsterbågens nederkant. Hur kommer då denna ruta se ut om hundra år? Om den fortfarande är kvar? Eller hur lång tid tar det för glas att förflytta sig? Skit samma, nu sitter jag här med en proteinshake, mintchoklad, skriver och lyssnar på "Queens of the Stone Age" mycket bra, ur den nyinstallerade begagnade Marantz cd växlaren. Två hundra riksdaler fick jag punga ut, ett par hyrfilmer kostade den mig inge större summa för en såpass fin spelare. Härligt med elektronik prylar, jag mår bra när jag ser dess vackra sken från displayerna och skymten av fina logotyper. Prylbög? Ja eller snarare prylhetero ;) fy fan vilken humor. Känner en svag doft av övervintrad deodorant som stiger upp från mina armhålor, kanske snart dax för en dusch. Jennifer är fortfarande sjuk, rosslig i bröstet och hostig. Men på bättringsvägen. Borde klä barnen och gå ut en sväng. Det är mycket jag borde och skulle vilja göra. Skulle vilja träna har ju för fasen inte tränat mer än EN GÅNG denna vecka. Det är för jävligt, mår som en skållad mås på grund av detta, när jag tänker på det alltså. Annars är faktiskt min tillvaro ganska behaglig. Trots att jag snart blir en hopplös sjukskriven och arbetslös människa utan framtidsutsikter. Men det kunde vart värre, man kunde ju varit död! Då hade man inte haft mycket att se fram emot. Nej tacka vet jag lönnfetma, migrän, socialfobi, skosulesjälvförtroende, stora öron, tunn hårighet, feghet, mesighet, blyghet, aggressivitet, skygghet, dålig självbild och en adlig snäll gris med mycket muskler. Den kontaktannonsen hade väl sålt som smör i solsken... eller? Nej förmodligen inte. Som smör i varmt potatismos tynar jag väl in i mängden av det som jag inte vill vara men är för rädd att stå emot. Jag vill vara som alla andra fast det är omöjligt och egentligen inget jag vill sträva efter om jag måste erkänna det. Olikheterna skapar en individ, men kan också skapa ett utanförskap! Där står jag. God Jul igen och fortsatt trevlig lördag.

Dag 12601 - Dröm och verklighet

Skön sovmorgon jag fick imorse. Somnade i soffan igår kväll till en episod ur "The Office US" säsong 6 vaknade i skenet av julgranen vid halv sju och stapplade mig till toaletten för att tömma blåsan sittandes samtidigt som jag borstade tänderna. Väl i sovrummet konstaterade jag snabbt att våningssängen i barnens rum stod ledig. Omöjligt att tränga sig ner i MIN säng då båda barnen låg på tvären och så också min fru nere vid fotändan. Nattetid styr barnen! Drömde mardrömmar, drömmen som påbörjades i vardagsrummet följde med mig hela natten, en sådan där jobbig dröm som tar tid att komma över. Man funderar en stund efter att man vaknat vad som är dröm och vad som är verklighet. Men nu en kopp kaffe, några mackor och en proteinshake senare vet jag vilken sida av julafton jag lever på, skönt!
Tittade på ett par avsnitt av "True Blood" Säsong 2 igår kväll. Serien tar sig är bättre än första säsongen. Lite överskattad, mer sex än skräck, typiskt USA när man skall provocera och tänja på gränserna. Men som sagt nu börjar spänningen stiga och obehaget infinna sig och Alexander Skarsgård, den av sönerna som är mest lik sin fader, är suberb i sin roll som den tusen åriga Viking vampyren.
Får se vart denna dag slutar, Jennyh skall jobba kväll och det blir väl endel tv ikväll förmodligen. Nedräkningen har börjat till dopparedan'...

Dag 12600 - Nu är det jul igen... snart

Nu är det jul här i vårt hus, julen är kommen hopp tra-la-la-la. Ja då var det dags igen, tiden går undan och firar nu andra julen på Orregatan, eller förretsen den tjugonde är det, då jag bott i huset alltså, sedan 1979. Jag har pyntat i år igen och har faktiskt gillat det, fått en skön stämning i kroppen och var ute i god tid. Fixade gran för några veckor sedan och idag fick Emil och Jennifer var sin tomte efter att jag kvällshandlat på Coop. Lite vitt glitter blev det också som smakfullt pyntar det mysiga och mjukt upplysta vardagsrummet. Trivs i juletid, med alla ljus och alla varma färger. Rött är livets färg, kraftfull och kännslosam färg. Blodets färg. Barnen är uppe sent idag eller snarare denna kväll. Snön faller mjukt utanför fönstret och Jennifer hostar och pratar hest. Hon har varit sjuk sedan igår. Haft en lugn dag hemma med barnen, hoppas jag slipper undan sjukdom nu. Känner mig rastlös utav bara helvete eftersom jag inte tränat sedan i tisdags. Hoppas på ett pass imorgon kanske. Ordnat med filmsamlingen i källaren de senaste dagarna, rensat ut lite gamla vhs-band som jag skall göra mig av med, sex lådor blev det ungefär 500 band. En massa kvar ändå. Tar plats, usch! Snart helg igen veckorna går så jävla fort, hoppas det blir en bra helg med lite glögg på fjärde advent. God Jul alla trogna läsare skall försöka mig på att skriva lite mer och framförallt försöka få till det någon gång innan året är slut... med en textrad menar jag.

Dag 12574 - Verklighetens berg och dalbana

Jag är tillbaks med några rader som grott i skuggan av mitt inre... Har hänt en del sedan sist. För ett par veckor sedan fick jag reda på att jag blivit uppsagd. Blev aldrig förvarnad eller informerad av arbetsgivaren vad som var på gång i företaget, dåligt. Nu känner man sig ganska vingklippt och utställd på hal is blottad på köldens bakgård. Vart skall jag nu börja? Är detta en ny möjlighet eller det forsatta spåret... Jag vet inte. Har haft både djupa dalar och perioder som varit riktigt bra. Nu är jag någonstans mittemellan. Trött, likgiltig och ingen större drivkraft. Min styrketräning har gått bra dom dagar jag haft ork. Känns sedan flera veckor som jag är på väg att bli sjuk men att det aldrig bryter ut. Denna mening känns väl igen för de flesta tycker jag hört det var och varannan dag. Kanske det är något som är ganska typiskt för oss nordbor, märk att jag inte använde ordet "typiskt svenskt" som jag förövrigt hatar, under denna tid på året då stor del av befolkningen känner sig höstdeppade.
Jennyh jobbar hela helgen så barnen och jag är hemma själva. Hade tänkt bege mig ner för veckans benpass idag lördag men lite osäker på om vågar ha båda barnen med. Har ju gjort det tidigare och det var en utmaning. Måste komma igång nu, fräscha till mig och gå ut en sväng... och så blir man avbruten...
-Pappa ja vill ha mer saft! Där står Ninni med sitt långa okammade hår och ber om att få påfyllning av kvarvarande Zingo apelsin i sitt immiga glas. Emil är törstig han också.
-Ni får dela på det. OCH SPILL NU INTE PÅ MATTAN!
Ett par minuter går...
-Pappa hör här, host-rap-host jag har hicka pappa, säger Emil och tjatar Pappa pappa! Varför? Du skriver Emil pappa, varför skriver du Emil pappa?
Jo det är roligt med barn, men dom kan gå en på nerverna ibland, speciellt när man försöker koncentrera sig! Får nog ta och gå ut en sväng... Hej så länge

Dag 12546 - Leklördag

Seg morgon idag, lite huvudvärk efter en sen kväll/natt med film och några 3,5:or. Men en rejäl brunch och lite bråk med stökiga ungar. Eftermiddagen spenderade jag och barnen på lekborgen i Knallerian. Jag satt i en timme bland massor av andra föräldrar som väntade, drack kaffe och pratade med varandra. Alla var där för att barnen skulle få leka av sig, Emil och Jennifer var till en början ganska försiktiga höll varandra i handen och tittade lite blygt på de andra vildungarna. Men det tog inte särskilt lång tid innan de kutade runt, åkte ruschkana och klättrade så att svetten rann. Själv satt jag med en kopp som jag drack upp de första fem minuterna sedan stirrade jag växelvis på mobilen och surfade lite, tyvärr sjöng batteriet på sista versen typiskt att jag skulle missa att ladda. Inget att vila blicken på, jobbigt att sitta ensam vid ett runt bord mitt inne i ett upplyst fik, fast det var inte så jobbigt ändå, här var alla ganska upptagna med att hålla koll på sina barn och inte många dömmande blickar mötte jag. Var nog mer jag, en uttråkad pappa, som försökte få tiden att gå genom att analysera andra i sin omgivning. Tog upp mobilen igen, tänkte att jag måste hinna ta några kort nu innan batteriet är helt dött. Men det är känsligt. Man vet aldrig hur andra föräldrar reagerar när man börjar fota, försökte bara få mina barn i linsen, blev några suddiga foton knappast ett enda där de var med ansiktet vänt åt kameran. Ryggtavlor, halvt ur bild, för långt avstånd. Skit samma stoppade ner telefonen igen. Satte mig på stolen, inte allt för bekväm. Inget mysfik precis, grått dassigt klinkergolv, lysrörsbelysning, tråkiga trästolar och bord. Men praktiskt och det är ju för barn. Barnen hade det jätteroligt i alla fall och det räcker för mig det andra kan jag lämna åt sidan det är bara något som får min tid att gå, något måste man ju ägna sig åt när man inte kan åka ruschkana eller hoppa i bollhav. Det hade ju sett konstigt ut! Då hade väl folk verkligen trott jag var galen...

12521 - Inlägg nr 100

Nu var det bra länge sedan jag skrev något. Lusten har inte funnits där, fastän jag kanske behövt många gånger. Senaste dagarna har inte varit allt för bra, har mått ganska dåligt varit nere, instängd och ilsken utåt. Har varit ganska tålig gentemot barnen trots allt. Mer känt irritation mot andra i min omgivning. Lättretad och vill helst vara för mig själv. Det mesta känns som en motgång, bilproblem - här känner jag mig fruktansvärt handlingsförlamad då jag inte är kunnig och vet hur jag skall göra för att lösa problemet. Ständig trötthet och en förskylning som inte riktigt vill bryta ut. Känner inte riktigt att det är rätt att träna med halsont, fastän det nästan är borta nu om jag känner efter. Är inte med mycket glädje jag stiger upp varje morgon fast jag är tvungen. Igår somnade jag på spikmattan på förmiddagen. När jag vaknade la jag den åt sidan och somnade igen. Seg som kola steg jag upp vid lunch och försökte få i mig något. Spänningen mellan gnabbet och den obligatoriska dödstystnaden mellan frugan och mig är tärande. Sura miner och bitska kommentarer tär som satan. Hatar stoltheten som vi båda har, ingen vill ge sig. Viljan finns inte. Det som sägs är sånt som måste sägas. Tystnaden i bilen skapar känslan av en främling jämte mig. Då blir jag blyg, tyst och pressen att jag måste säga något. Precis så som jag känner mig när jag vistas ibland främlingar, det som jag lider av och alltid gjort. Ångesten börjar smyga sig allt närmre, depressiva tankar allt mer påtaglig. Måste städa, måste tvätta, måste diska alla jävla måsten som aldrig blir färdiga som att torka en bajskorv ren!Helt omöjligt att bli färdig, det blir ju aldrig bra ändå, alltid något som är fel trots att ingen är felfri men inte har den insikten. Lättare att se stickan i någon annans öga än bjälken i sitt eget... Vad gör jag i dessa stunder? Helst drömmer jag mig bort i filmvärlden... skulle vilja måla också... Gruppen "Uttryckande konst" är nog bland de bästa terapier som jag gått i, här får jag uttrycka mina känslor utan gränser och det är tillåtet, ingen kritik att jag är fel eller gör fel. Underbar känsla, men den är svår att bära med sig. Fotsule-nivåns-självförtroende gör sig påmint! Helvete! Orättvist, men bara jag bär på skulden och skammen för att jag är som jag är... Livet är ett helvete ibland fast inte så mörkt som man kan tro... Jämt.

Dag 12494 - Tröttheten hack i häl

Senaste veckan har präglats av trötthet, orkeslös och inte mycket lust till att göra särskilt mycket. Var på vårdcentralen idag, kollade blodtryck, var bara bra. Vet inte kanske bara är psykiskt. Depressionen har väl börjat sitt höstgrepp igen. Men det har vart en del bra de senaste veckorna också, vägen kantas inte bara av nederlag även om den skuggan förföljer mig ständigt. Börjat i uttryckande konstterapi, som jag än så länge gillar skarpt. Blivit en hel del starka bilder/målningar. Skapandet kanske på framfart igen, hoppas på det starkt. Mycket givande att uttrycka sina känslor på det sättet och i kombination att skriva. Träningen har fungerat väl efter semesteruppehållet, trots min djuuupa trötthet har jag klarat av mina pass de sista veckorna utan att svimma ;) fast det ibland känns så. Fick infallet att skriva några rader nu medan jag dricker min prestationshöjare, upp laddaren för dagens bröst/axel pass. Skall bli tungt och förhoppningsvis sätta fart på blodomloppet så jag känner mig piggare efteråt. Fräscha till mig lite kanske, byta kläder och och och... ja just det packa väskan som skall med får inte glömma armbågs- och handledsskydden som jag tvätta igår. Kanske skall hinna med någon loppis idag, har ju öppet på onsdagar och lördagar. Kanske finner några filmfynd, vem vet... Hade vart kul. Slut för tillfället, huvudet är tomt...

Dag 12481 - Ångestfylld konst - motgiftet

Dagarna går, glömmer att skriva och orkar inte mycket. Denna vecka som var starten för en ny nyttigare period med bra mat, mindre alkohol och ännu mer träning. Började med huvudvärk i måndags, migrän för jävligt. Mått som en skunk, sängliggande och knaprande tabletter. Har trots allt ätit bra, fast alldeles för lite i början. Har en misstanke om att migrän attacken kan bero på detox kuren jag påbörjade, i kombination med mina mediciner och för lite vätska. Kunde inte slutföra den, jävla apskit också. Hade hoppats på en ren och giftutrensad kropp, men men. Sitter nu i trädgården och njuter, bäst jag kan, av solen kanske sommarens sista dag... Hoppas inte det. Vart på psykologbesök idag första efter semestern, var som vanligt fast aningen mer givande. Möter fortfarande inte blickar, klarar inte av det. Börjat på uttryckande konst grupp på ABC, verkade riktigt bra. Går till som följer, vi i gruppen får ett ämne kring detta skapas tankar, positiva som negativa, som man sedan får uttrycka i bild med hjälp av färger, kol, kritor skapandet är fritt. Mina tankar skapade obehag och ångestfyllda känslor som gav sig uttryck i en bild, en mycket stark bild fylld av ångest, förnedran, sorg, smärta, ilska, aggressioner, hat. En våldsam bild som speglade och symboliserade min svaghet, feghet, förtryckt och misslyckad. Mörkt, svart och blodrött, men även en svag nyans av blått som för mig gav en skarp kontrast mot all ondska runt mig, friheten symboliserad, fast inuti mig endast, i min egna värld. Analys följde av gruppen, djupt mycket djupt. Punkt slut.

Dag 12468 - Veckända i Strömstad

Sitter på trappen på innergården i Strömstad, Karlsgatan 18. Solen skiner klockan från kyrkan slog precis halv åtta. Mamma, pappa, syster samt hunden på väg. Även en vän till min syster kommer på besök. Imorgon är det marknad på gatan utanför vårt, Emiliemarknaden. Mamma skall ha ett bord och sälja lite hantverk. Kom hit ni som har vägarna förbi Strömstad. Varit en underbar vecka, började med regn de två första. Men i tisdags var vi ute och fiskade drog två aborrar. Senaste tre har solen strålat utan ett moln i sikte. Var ute på Nord Koster igår, åkte båt som ungarna älskade. Fin familjestrand med bad och sol. Kräftor på kvällen och gott vin. Semester!

Dag 12464 - Första dagen i Strömstad

Första dagen i Strömstad, Jennyhs första semesterdag. Regnet har öst ner vi måste ha fört det med oss från Borås, Pappa sa att det är fan otroligt, han uttryckte sig inte så, men det verkar som att varje gång vi kommer hit regnar det. Men vi har haft en bra dag. Kom upp sent igår kväll, far min hade lagat en mycket god middag som vi avnjöt tillsammans. Emil och Jennifer var ganska vilda och uppspelta, de hade fruktansvärt svårt att sitta still. De flög ordagrant runt i lägenheten för att leka med Livia, hunden, och göra allt annat än äta. Hela gårdagen hade de tjatat om hur kul det skulle bli att komma hit. De var ju uppe en vecka med farmor, farfar och faster Anna Karin för några veckor sedan. Det har helt klart satt positiva spår. Så mycket de skulle visa oss, berätta så att de bara susade runt som två små vilda hundar och skrek, skrattade, grät och slog sig. Men det tog inte lång stund innan de slocknade när jag lagt mig med dom och läst saga, "Petter och hans fyra getter" som visserligen Emil redan kunde utantill, som han bevisade och Jennifer försökte tålmodigt berätta också, duktigt fast i en ganska komprimerad version. Vi åkte till Nordby köpcenter idag vid norska gränsen, fullt av norrmän så långt ögat kunde skåda. Vi köade för att få bord, mat och parkering. Men en bra dag, trots vilda barn som inte ville det vi ville. Köpte lite godis, kläder till barnen och en fiskeutrustning till Jennyh så vi kan ta en fisketur imorgon, förhoppningsvis. Vädret kommer bli bättre jag är optimist, för tillfället i alla fall. Nu sitter frugan och jag och avnjuter några goda glas Rosévin och tittar på amerikanska komediserier. Dagen har varit bra, pappa har åkt hem till Borås kommer tillbaks imorgon kväll. Livia är kvar hos oss så det blir väl lite promenad imorgon. Ha det bra tills nästa rapport. Härliga sommar, sensommar!

Dag 12463 - Semestertider och tidiga morgnar

Blev väckt vid åtta imorse av barnen som hade en överraskning i köket! Spännande, inte särskilt men det säger man inte vill inte krossa deras små hjärtan fyllda av glädje, entusiasm och vilja att visa hur duktiga dom är. Traskade upp, morgonpissade och såg ost, smör, bröd, mjölk på bordet, dom är för söta. Sedan förflöt några timmar av tjat, bråk och skrik. Bråk om att städa mm. Men allt slutade bra. Lagade mat, fullkornsspaghetti och köttfärssås med diverse ingredienser. Gott blev det i alla fall. Nu sitter vi i trädgården, frugan kom precis tidigare än väntat och nu har hon semester. Får lägga ner skriverierna för stunden, hej då

Dag 12462 - Medömkan inte rätta medicinen

Sitter i trädgården och filosoferar, tränade i förmiddags femte gången denna vecka känns bra. Fikat i det sköna vädret med pappa, barnen busar omkring på den nyslagna gräsmattan. Skönt med lite sommar igen. Imorgon kväll bär det av till Strömstad, lite semester. Jennyh har jobbat kollosalt mycket denna vecka, mer än vad som är bra för henne. Har varit väldigt upp och ner de senaste, mycket tankar och jag handlar på sätt som inte alltid är rätt. Vill bara väl men blir bara för mycket och fel. Skall alltid kompensera, känner skuld och skam för att man är som man är. Hoppas nu att alla som läser ger fan i att visa medömkan eller diskutera med mig, orkar inte det, därför jag skriver, därför jag har psykolog det är han som får del av det jag vill ta upp, eller de som jag själv väljer att diskutera med. De som får mig att känna mig bekväm i situationen. Allt annat gör det bara värre. Tyvärr babblar jag för mycket efter några glas och det är jobbigt, här kommer behovet av att kompensera som jag skrev tidigare. Gottgöra allt man aldrig gör och vågar. Feg som fan är vad man är. Jävla bajs rent ut sagt. fortsatt trevlig sommar...

Dag 12455 - Härliga helg!

Knalleland väntar på oss, skall bort och shoppa hela familjen. Leta efter en ny dammsugare, den gamla sjunger på sista versen. Lite ostabilt väder idag, som vanligt de senaste veckorna. Barnen delar på ett äpple i köket i väntan på fru Jennyh som gör sig i ordning och röker och allt vad hon nu skall göra INNAN man kan ge sig av. Var på bio igår eftermiddag med Emil, hans första, han var överlycklig, Ice Age 3 blev det kul som de andra två skön eftermiddags underhållning. Hade lovat Emil att fiska, men vädret var ju inte att lita på så det fick bli något annat kul istället. Får ju dåligt samvete när man lovar och lovar och det aldrig blir av. Efter bion åt vi "La Copita" spansk restaurang på Allégatan. Jennyh och jag tog var sin Tapas tallrik, kockens val. Mycket gott. En öl till detta. Emil fick en barnmeny, pommes och friterad kyckling med cola. Jennifer slöt upp med gamla mormor en stund senare. Sedan blev det filmhyra och hem med lite för tidigt lördagsgodis, mysig filmkväll. Nu bär det av, hej så länge!

Dag 12450 - En ny måndag, en ny start...

Pigg morgon idag, uppe och åt frukost som Emil överraskat mig med, gav båda barnen en macka. Bläddrade snabbt igenom Borås tidning och sedan gjorde vi oss i ordning. Packade träningsväskan tog morgonens mediciner och en protein. Barnen klädde sig själva fick hjälpa Jennifer med skorna. In i bilen och ner till gamla mormor. Jag skyndade till gymmet som stänger vid tio så här på sommaren och öppnar igen vid fem. Hoppas på en fin dag idag känner att jag har ganska mycket ork. Bestämt mig för att skärpa mig när det gäller vad jag äter och dricker ett tag framöver, måste miska ner lite på vikten, känns lite tugnt nu. Sommaren är frestande bara, jobbigt jobbigt. Men får tänka på träningen och på resultatet om jag lyckas. Skall fylla bilen med lite skräp eller mycket rättar sagt, en hel del kartonger och annat som skall sopstorteras. Vet inte riktigt vad denna vecka har framför sig annars men det ger väl sig, önskar mig lite värme och sol nu, vart lite mycket regn de senaste. Måste klä på mig nu duschat precis, får inte sega till nu. Have a nice day!

Dag 12447 - Relationer och annat

Gammal som man börjar bli, i den samma ålder som ens egna föräldrar var när man börjar komma ihåg något. Känner ibland som idag när man kollade kläder att man kanske inte kan bära allt med respekt utan att dra blickar till sig från den yngre generationen. Känner mig dock fortfarande som en tjugoåring. Kanske kan börja få en förståelse för alla övervintrade trettioåringar som tror att dom fortfarande platsar in på torsdagskvällarnas frontpanel. Fan vart tog den tiden vägen? Har jag deppat bort en hel ungdomsid? Jag vill ju vara en man utan gråa hår och fräsch hy! Visserligen så oroar jag mig inte något vidare, men när man börjar tänka. Det var ju länge sedan jag fick visa leg på systemet, man är ju inte stamkund... börjar bli orolig... Flinten syns ju men jag kommer aldrig blotta den eller ABSOLUT inte dölja den med de få håren som finns kvar. Har ju var flint och vet att mitt huvud inte är av någon skum konisk form, fan vilken tur, man har ju sina komplex men inte sitter det på huvudet utan kanske snarare inuti. Monterat ett fantastiskt fint matsalsbord idag, mycket nöjd. Blev riktigt snyggt!. Gladare blev jag när jag chattade med en polare på Facebook, vännen i fråga öppnade sig och skrev om sina bekymmer. Trodde bara det var jag (kanske inte bara jag) som hade panikångest och problem med depressioner, det är fler som har psykiska problem. Har varit i en djup svacka och önskat att jag var i en annan värld. Människor omkring en är hårda men kanske inte så hårda som man tror. Att bli felbedömd är något som ristar djupa ärr i ens hjärta, speciellt när man blir felbedömd. Tolkningar är något man ständigt gör men att erkänna ens felbedömnigar har många svårt för, även jag. Svängningarna är stora ibland vill man ta sitt liv och ibland ser man det viktiga, oftast ser jag det goda, mina barn, kärleken från min fru. Vi bråkar ju visserligen som som få ibland men vi har en kärlek som få kan uppnå. Vill inte dö, då har jag levt förgäves. Det är allt försvårt att ta sitt liv, även om man försökt och funderat, men jag vill inte hoppas på ett liv i lycka. Trots att jag inte vet hur. Men jag skiter i det just nu, bara jag har min familj där jag har stödet, utan dem är det inget värt. Inte en flugskit i motvind. Hoppas på att alla i min närhet och alla som varit där kommer finnas kvar. De betyder med än vad de tror och de är behövda. Ta åt er ni som vill! Det handlar inte bara om mig, jag är lätt egoistisk, men mina underbara barn behöver och uppskattar verkligen alla som dom älskar!

Dag 12443 - Frätande blod

Måndag igen, helgen förflutit ganska snabbt som vanligt. Åkte upp till Strömstad via bilbesiktningen i Göteborg, 1986-års modell av VW Bussen gick igenom med två anmärkningar. Sedan bar det av till Alingsås, lämna brorsan och hämtade upp frugan från jobbet. Gasen i botten till sommarstaden för att hämta barnen som vart på besök i en vecka hos farmor, farfar och faster Anna Karin. Vi möttes av två glada och mycket spralliga barn, åh vad jag har saknat dem. Åt en god middag och hade det mysigt ute på vindsloftet, regnet smattrade mot taket. Somnade sedan med barnen tätt intill. Lördagen bjöd på glass vid hamnen, loppisbesök och hemfärd vid sextiden. Regn och väl hemma i Borås igen, nystädad lägenhet och en skön kväll i soffan med några kalla öl. Barnen somnade sent, speciellt Emil som hade sovit i bilen på hemvägen. Hade tänkt träna idag men sommaröppettiderna passar inte mitt schema riktigt. Barnen hos gamla mormor, Jennyh sover efter att ha jobbat nattpass. Jag skall ner till stan en sväng hämta frugans telefon som vart på reparation. Hoppas på uppehåll, kanske skall sola idag kolla lite kläder om jag har mod att göra det. Skall träffa psykologen idag sista gången innan semestern. Ser inte fram emot det, jobbigt, krystat vill inte dela med mig av mina känslor för tillfället. Vet hur det kommer bli, jag kommer stirra på hans stora golvväxt och allt annat än hans ögon, har svårt med ögonkontakt, vill inte blotta mitt innersta. Trots att känslan av att min bröstkorg är på bristningsgränsen. Ett felaktigt ord, något som sårar kommer få kroppen att våldsamt explodera och mitt blod, svidande syra, kommer långsamt fräta bort mitt yttre och allt i min omgivning som betyder något. Mina händer skakar och jag har svårt att fokucera, hatar denna känsla, obehaget har kommit tillbaka, vill fly verkligheten så ofta jag kan. Botemedlet har jag inte funnit, undanflykt och att trycka undan har blivit för mycket att bära. Ryggsäcken är för tung, ryggen värker. Känner skam för mina utbrott, för min existens, jag gör bort mig så fort jag försöker söka hjälp, eller dela mina känslor. Nu börjar det bli omöjligt att skriva, fingrarna träffar snart inte rätt tangenter. Tack för idag.

Dag 12432 - Satan exploderade ur mitt bröst!

Nu är jag så förbannad att blodet kokar i mina vener. En diskussion som spårar ur, på grund av gammalt groll exploderar jag som en atombomb och efterskalven lägger sig inte förrän långt efter. Det är inte min fru och jag som bråkar utan jag och mina föräldrar. Ämnet tar jag inte upp men jag blir så in i helvete förbannad när VISSA ämnen är sådant man INTE kan ta upp för de är tabubelagda av någon anledning. Är uppvuxen i en tempramentfylld familj och bråk och ilska har väl förekommit en hel del under mina år som barn, tonår. HATAR när det blir så här, varför kan vi inte diskutera som normala människor? Har ju lärt mig att diskutera är det enda rätta för att komma fram till en bra lösning, men det går inte vägen oftast då den ingrodda ilskan tar överhanden. Adrenalinet flödar och saker och ting får ta skada, stolar flög bokstavligen ut genom ytterdörren idag, dörren var öppen, men skiten flög ut på grusgången, det kändes skönt. Var länge sedan jag blev så förbannad har faktiskt tyglat mina vilda monster inom mig när det gäller att gå bärsärkargång i möblemang och prylar. Men nu brast det. Tur som fan att barnen inte var hemma, vill inte visa den sidan av mig för dem. Skönt att skriva av mig lite, faktiskt det andra som kom i mina tankar när jag lugnat mig en smula. Nu darrar mina händer kontrollbart och hoppas på att huvudvärken håller sig borta. Vet bara inte hur jag skall lösa det här, känns som mina föräldrar bara flyr så fort jag blir förbannad nu förtiden, kanske för att jag blir så aggressiv. Tur är väl det annars hade pappa och jag gapat ikapp som vi gjorde förr om åren. Känner nu det obehagliga trycket för bröstet, jobbigt att andas, fan det är ju nästan fredag och dom skall ju tillbaka till Strömstad ikväll med våra barn som skall vara hos dem i en vecka. Inget kul att skiljas som ovänner. Träffar ju inte dem så ofta, pappa alltså. Han jobbar ju jämt. Men det hela grundar sig i att jag är orolig för pappa som stressar dygnet runt har fått diabetes och vill alla andra väl och sätter sig själv i andra hand. Fan får sluta fred, trevlig helg, detta hjälpte lite grann. God natt alla demoner nu kommer jag inte plocka fram er på ett tag, förhoppningsvis.

Dag 12422 - AC/DC vilket band!

Nu har äntligen sommaren kommit, ligger på gräsmatten på ett vitt badlakan med SJ loggan dekorerad nedtill. Var på AC/DC på Ullevi igår kväll. Mycket bra konsert, såg dem för åtta år sedan, då också på Ullevi. Det mest irriterande igår var väl att få vänta i tre timmar på att förbanden skulle spela färdigt. Men vilket tryck, plötsligt går det upp för en hur fantastiskt mycket hårdrocksklassiker detta band skapat, och hur sannslöst stora dom är! För att inte tala om Angus sannslösa ägande av scen och hans gester och uttryck är publikens lag. Hans scennärvaro och energi är otrolig. För att inte tala om skicklighet, jag bugar och har inget mer att tillägga. Älskar det helt enkelt, även om vissa av låtarna inte lät så bra som dom brukar, en liten besvikelse var ju en gammal favorit, Thunderstruck som inte var helt i synk med mina trumhinnor. Började känna av halsen igår och idag mår jag inget vidare, huvudet som en ballong och värker. Hoppas inte det blir långvarigt. Första gången jag skriver bloginlägg med mobilen Nokia E71, nöjd än så länge. Kanske blir lite fler inlägg nu det närmsta. Fortsatt trevlig sommar hoppas på sol och värme.

Dag 12411 - En bra dag!

Vilken underbar dag det varit! Vaknade ganska tidigt Jennyh körde barnen till dagis och jag åt en stabil frukost bestående av ägg och bacon. Inga kolhydrater är accepterade. Somande framför en gammal svensk matinefilm och vaknade igen utvilad framför teven. Startade en storstädning till musik, Filter och Judas Priest. Fantastiskt. Utanför fönstret regnade det mysigt, hoppades bara det skulle sluta innan jag skulle bege mig till träningen. Det gjorde det också. Packde min väska laddade med lite energidryck och andra bra kolhydrater. Gick till träningen i härligt duggregn Körde ett bra bröst/axelpass (framsida) plus lite mage. Hem igen under en uppspucken himmel. Väl hemma och efter ett uppfriskande hett bad och en lunch bestående av 250 gram laxfilé började regnet ösa ner igen. Jag bara log åt att jag hann undan regnet. fixade en kopp hett kaffe och väntade in barnen och frugan. Man känner sig stolt när det luktar fräscht i lägenheten, man vet att frugan inte kommer gnälla det första hon gör ;) Hon har ju en förmåga att göra det ibland när det inte går hennes väg ;) Men som sagt en härlig dag har det varit, mått psykiskt bra och känt mig aktiv och meningsfull. Inte ofta jag gör det så jag skall FÖRSÖKA komma ihåg denna dag. Snart fyller jag år också, fan va jobbigt igen! Men som tur är infaller det på midsommarafton så ingen lär komma ihåg det, om de inte läser detta förstås. Kanske vill jag att folk skall minnas mig i alla fall eftersom jag skriver dessa rader. Nu grinar min lille son, han drömmer väl mardrömmar igen. Slutar nu.

Dag 12404 - Insparkad i verkligheten.... IGEN!

Fan va jag är kass! Har inte skrivit ett inlägg på år och dar. Sitter på min röv och skriver i min videolista och scannar video omslag. Kul men man får träsmak i bakdelen då min kontorsstol tappat hjulen och fått byta till en hederlig grönmålad pall av trä! Hemoröjderna bara ljuder av glädje när de förmodligen är på framtåg. Denna vecka började med energi och glädje, skulle starta dieten inför sommaren, magen skall bort! Efter en helt fantastisk helg i Jönköping utan barn och annat liv njöt frugan och jag till max. Men vad händer jo jag blir sjuk, alltså inte under helgen men i tisdags kväll börjar jag känna mig krasslig. Huvudvärk och allmänt slö. Onsdagsmorgonen var jobbig, Emil stapplade ut i köket efter att han klagat på att han hade ont i magen. Frukosten stod serverad och Emil lägger en spya på golvet, inte stor men ändå. Visade sig bara vara lite feber och ingen magsjuka, som tur var. Jag kände mig seg som klister och snorig som fan. Jag som hade tänkt träna stenhårt hela veckan för att bränna och bygga! Det blev bajs med det. Körde ett hårt armpass i måndags, som fortfarande känns. Men resten av kroppen hade också behövt sitt. Hoppas jag lyckas banta ner de kilon som jag lagt på mig under mina kreatin perioder. Allt är inte muskler, tyvärr. Så det har varit innetid de senaste dagarna med två rastlösa ungar som retar allt och alla för att de inte får springa och svänga sina lurviga.

Vi har utökat till en trea nu från en två. Skall bli en fyra när allt är färdigt. Men bara ett rum till har gjort att man kan andas igen, ny målat sovrum med tillräckligt med plats. Underbart. Visserligen har jag sovit på sängramen då båda småglinen brett ut sig, men ändå. Möblerat om lite idag också och utnyttjat lägenheten än mer. Mår ganska bra nu. Veckans jobbigaste var när jag hade möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen, förnedrande och fruktansvärt jobbigt. Man känner sig så underlägsen. Tre personer, min psykolog, en arbetsförmedlar och en försäkringskasse anställd som frågar ut mig om mitt liv och leverne. Vad skall du göra med ditt liv? Vad vill du? Hur hade du tänkt? Svaret jag vet inte! JAG VET INTE! Jag står ju för fan och trampar där jag stod flera år tillbaks!. Men det blir nog bra, det är ju sommar snart. Orkar inte skriva en bokstav till nu så det tar slut här.

Dag 12389 - Lev i nuet och skit i pensionen!

Precis varit och hämtat barnen från dagis innan dess ett intensivt armpass på gymmet. Kände mig mycket stark idag, inga större besvär med värken i armarna. Mycket sitter nog mentalt också. Fick mina provsvar igår, och de var till min förvåning perfekta! Konstigt, hade nog väntat mig ett nedsvärtat papper med diverse sjukdomar, reumatiska besvär och dödsbesked. Nja kanske inte riktigt men ibland känner man sig inte något vidare levande. Som om kroppen håller på att falla isär, implodera eller lösas upp i tomma intet och blåsa iväg med vindens fart utan att någon lägger märke till det. Nu är ju inte verkligheten sådan så jag får acceptera det och försöka förklara för andra att det inte är fysiskt som jag mår dåligt utan... ja som är så jävla svårt för andra att fatta och skrämmande. Man skämtar till sista alltid bort verkligheten för verkligheten blir för skamfylld. Jobbigt, visserligen är det inte särskilt ofta jag behöver ställas inför detta dilemma att ljuga eller skämmas för sanningen eller bara göra mig själv till åtlöje och skoja bort allt. Jag är bra på att undvika dessa tillfällen. Annars är det ganska bra just nu, tro det eller ej... Då kan de flesta räkna ut att det inte är något skämt jag precis drog, för då väntar ni väl fortfarande på poängen och det får ni isåfall göra långt framöver för den kommer aldrig. Poängen med allt har jag inte listat ut än, poängen med att planera och se framåt finns inte i min värld. Poängen för mig är att leva bra i nuet annars hade jag nog redan köpt en kista på avbetalning eller börjat med individuellt pensionssparande! Lyckades smita ifrån en försäkringsman förra veckan som ville informera om det viktiga med det. Kanske borde göra det i alla fall. Men känns ganska meningslöst att spara och nästan se fram emot en trygg pension om trettio jävla år. Varför se fram och vänta på något så långt fram då glömmer man ju leva nu. Eller? Fast det är klart om jag börjar nu slipper jag ligga mina barn till last när dom vuxit upp. Vill man ju inte göra. Ja det var några rader från denna underbara majdag. Tycker mig höra barnrop eka mellan husen och undrar om det inte är Emil och Jennifer som plågar mina föräldrar. Men det kan dom gott göra lite grann till ;) får mycket av det ändå så skrik av er så ni somnar i kväll ungar. Då var det helgdag imorgon hoppas det blir bra väder och lite aktiviteter. Dra åt skogen alla satans sändebud och ni andra som inte tillhör den delen en fortsatt trevlig eftermiddag.

Dag 12387 - I morgon fyller frugan 29

Jag har haft mycket svårt att skriva den senaste tiden, det har bara känts jobbigt och som ett jätte problem! Hur stort problem och bekymmer är det egentligen? Tråkigt bara. Har haft en bra helg, dock ingen träning som planerat, men avkopplande och rolig. Jennifer sov borta från fredag till söndag hos Nathalie, David och Alva. Hon hade jätteroligt, lekt och vart på kalas och sovit bra, förstås. Det gjorde hon inte när hon kom hem även om hon var väldigt trött. Emil sov hos gamla mormor natten till lördag och Jennyh var på fest med jobbet, fredagskväll. Jag fattade inte att hon skulle festa förrän hon var på hemgång, så bra hänger jag med i svängarna. Men jag hade en bra kväll ändå. Fick äntligen kontakt med gammal vän, tack vare ett virus som jag tror han har på sin hotmail. Det sände virus till mig och jag hittade hans adress! Jag lyckades maila honom för några veckor sedan och lämna mitt nummer. Hade förlorat samtliga i min gamla mobil som gick sönder. Pratade i alla fall med honom i fredags, då var han i Amsterdam med några kompisar. Han ringer väl mig när han är tillbaks i Stockholm. Kul att höra vad han haft för sig de senaste åren.
Idag har jag varit och kört veckans första pass på gymmet, bröst och axlar. Hårt och svettigt pass. Tog sedan med mig Emil till Knalleland för att köpa present till Jennyh som fyller år imorgon. Gick faktiskt ganska snabbt och smärtfritt. Emil hade en del bra idéer så vi hoppas att hon blir nöjd. Grattis till mig förresten på Erik dagen. Blev upplyst om det i eftermiddags, kommer aldrig ihåg sådana dagar annars. Nu står Jennifer och skriker och hoppar vid min sida, hon vill sitta i mitt knä, men det är jävligt jobbigt när man skriver. Men det fattar ju inte hon! Stolen jag sitter på förresten har förnärvarande endast tre hela hjul av fem. Kass är den. Gängorna har gått sönder så hjulen åker av hela tiden. Eller rullar iväg skulle man kunna säga lite skojfriskt ;) Well jag tror jag måste lägga ner, hon är OTÅLIG som en gammal döv kärring ;) Tant heter det väl... Är inte arg även om det kanske kan uppfattas så, men det är inte alltid fjäderlätt och sprudlande glatt att vara pappa till två små grisar, eller söta små barn... Lycka till alla små barnsföräldrar och ta vara på er tid ni som ännu är lyckligt lottade av att slappa i soffan där enda störningsmomentet är mobilsignalen eller er egna kurrande mage. Saknar den tiden... ibland.

Dag 12382 - Giraffen på fel plats

Då var det onsdag igen, har inte skrivit på länge varit väldigt omotiverad. Inte gjort något speciellt varit oerhört trött. Har väl nästan bara tränat den senaste veckan och inte orkat med något annat. En ganska fin dag idag, kvavt i lägenheten bara. Sitter nu och fördriver tiden i väntan på att frugan skall bli färdig, barnen också otåligt. Smink smink smink... Sånt tar tid! Jobbigt att vänta, blir rastlös av att vänta. Är mycket otålig och ganska lättretlig. Vi hade tänkt åka till Knalleland och shoppa lite, behöver ett par nya träningsbyxor några linnen och en hel del andra plagg som måste fylla ut min garderob som nu består av ganska solkiga byxor och ur tvättade t-shirts. Hoppas att jag hittar utan att behöva söka för mycket har lite svår för att vistas i klädaffärer för länge känner mig uttittad och iakttagen hela tiden som om man är missplacerad. En giraff i en folksamling... Mysko liknelse. Suttit att spanat på Blocket en del på förmiddagen, hittat en del intressanta bilar. Drömma kan man ju alltid. Vill gärna ha en ny bil, nyare, större och framför allt lite snyggare. Får väl se hur ekonomin ser ut framöver. För tillfället är den helt ok. Borde ju bli bättre visserligen, jag är ju oket för familjen vad det gäller inkomst. Mår man ju inte bäst över. Men jag har bidragit till en del plus i kassan i alla fall. Inget jag går in på. Nu kom Jennyh ut från dass blir nog att vi beger oss snart. Blir ett biceps/triceps pass i eftermiddag. Skall bli skönt, hade en vilodag i går på grund av värk, överansträngning förmodligen. God fortsättning. Over and out.

Dag 12373 - Biverkningar från helgen

Valborg och första maj är förbi. En rolig helg har det varit. Firade Fredrik i lördags med grillat kött, kubbspel och en hel del skratt och trevligt sällskap. När klockan började närma sig midnatt åkte vi ner till stan och Harrys, som vanligt när man går ut är det sällan roligt. Slutade inte bra inte för att jag gjorde något utan för att en vän av oförklarlig anledning spårade ur och attackerade mig. Jag behöll lugnet eftersom jag vet att inte det tjänar någonting till att gå till attack, hade förlorat på det själv. Blev inte ens förbannad konstigt nog, brukar alltid bli det annars, men det var skönt att inte bry sig något nämnvärt. Fick bara något blåmärke och sedan gick jag därifrån och mötte upp med Jennyh och brorsan var med också. Hem till lugnet och en väntande sovmorgon i källaren. Mycket skönt att få sova ut utan barnskrik och kaos. Jennyhs kusin var nämligen barnvakt så dom var i trygga händer på övervåningen. Mycket tacksam för att hon körde alla dessa mil bara för att passa våra små troll. Blev ganska sent framför teven, måndagen hann påbörjas och blev några timmar gammal innan jag fortsatte min färd från soffan till sängen, sova några timmar och sedan upp för att köra barnen till dagis. Klockan elva idag skall jag lämna bilen på reparation för att jag blev påbackad i december, har inte fått tummen ur förrän nu men nu är det dax. Kollade upp att vi får hyrbil under tiden. Jennyh är ju beroende av det eftersom hon kör till Alingsås dagligen. Skall till läkaren klocka halv två idag med kolla min ledvärk, bortdomnade fot och halva underbenet samt handleden som jag skadade förra våren, har ju haft det så ett bra tag nu. Känns som man är ett måndagsexemplar, allt är fel och krånglar. Får se vad läkare säger. Hoppas på en lika fin vecka, skall försöka röra på mig mer än föregående.

Dag 12634 - Min fru, Jennyh Belfrage

Min fru, Jennyh Belfrage, hon bär mitt namn, är mamma till mina barn och jag älskar henne över allt annat. Hon har fått ta skit, fått stå ut med mina aggressioner , min vrede, mitt hat men sällan min kärlek. När jag tänker tillbaka på hur vi träffades är det nästan filmiskt, ett filmvärde värt att dö för. Att jag kunde få henne är för ett antal år sedan en omöjlig ekvation. Men våra känslor strålade samman, otroligt. Jag dansade zorba och var skitfull och misslyckad, hade inget hopp om framtid och trodde att jag aldrig skulle nå fram. Men så stod hon där till min förvåning i sin prakt. Jennyhs ut strålning och sin prakt. Vackrare än någonsin, jag var trollbunden. Mitt mål var säkrat. Lika snabbt som en dröm försvinner vid ett uppvaknande försvann hon ur mina händer, det var bara en dröm, fan måste hem till mitt tärande helvetes förhållande, inte en gång till, inte igen, nej jag vill inte. Men plötsligt likt en ängel låg hon vid min sida, på min andra min dåvarande. Vad gör jag nu, jag var bakis trött och feg. Jag måste pissa. Blottad i kalsonger försvann jag in på toaletten, dess väggar min räddning. Men jag måste möta verkligheten. Jag måste. Vet inte om jag tänkte så klart då, tror inte det. Hoppades att mardrömmen var över, men det var den inte, som tur var nu så här i efterhand. Örfil efter örfil, jag vaknade till liv, fruktade en djävulsk bakfylla som redan hade börja infinna sig. Men snabbare än blixten försvann den, i samma ögonblick som jag bestämde mig för att vara ärlig. Tänk att ärlighet kan vara så befriande och så övertagande.
-Jag älskar inte dig längre, jag är kär i Jennyh!
Jennyh var stum min dåvarande tappade hakan. Jag var lycklig och min galla spreds ärligt över allt jag hatat under en lång tid. Äntligen kunde jag säga vad jag tyckte. Fan vad jag var glad! Jag följde henne till bussen, och till hennes pojkvän visade det sig. Allt på en gång. Fan vilken natt. Men det var underbart. Väntade mig stryk, han såg galen ut, svart i blicken och genom våt av regn eller var det svett. Skiter i vilket jag var lycklig. Han fick höra sanningen och jag var där. Inget kunde stoppa oss, vi var ett par, om vi ändå inte var det då så visste jag att det kommer att bli så. Jennyh var tveksam om min verkliga mening men jag tror att hon började förstå. Jag kanske gick för långt men jag hade fan börjat älska den kvinna innan jag ens var ihop med henne och det sa jag, korkat skulle de flesta säga, men det var sant. Detta är enda gången jag känt så starkt för någon, jag visste vart jag stod, jag visste vad jag ville och jag var lättad att inte var förtryckt och känna mig misslyckad. Fan äntligen hittade jag min soluppgång. Äntligen!

Dag 12364 - För sent för loppis men lagom för lunch

Underbar dag, lördagar är härliga speciellt så här när sommaren är på väg. Humöret är mycket bättre och man känner sig mer fri, djupa andetag och klaustrofobin är ett minne blott. De höga murarna som funnit sig kring mig sedan i höstas är nu nerrivna. Tvångströjan har gått upp i sina sömmar, stenblocket på mitt bröst pulveriserats. Äntligen ett par månader av liv och förhoppningsvis glädje. Avkoppling och kreativitet. Tog med mig Emil idag för att åka till Ekhagens (tror det heter så, bortanför Sjöbo) loppis, men vi kom precis när dom bommade igen, synd men skit samma vi tog en tur till Fristad istället, hur kul nu det låter. Men solen sken och vi hade tänkt köpa glass. Emil somnade så vi åkte till Coop istället, charmigt. Köpte Nötstek, oxfilé och korv till barnen. Grillen förberedd i trädgården vid hemkomst. Saftigt och mört efter att far, alltså jag, stått vid grillen avnjöts med en grönskande fräsch sallad med gula tomater. Jordgubbar och blå vindruvor till efterrätt. Jennyh åkte till jobbet vid halv fem, efter att hennes syster Stephanie vart här på kort visit efter jobbet. Barnen och jag är alltså hemma själva igen blir väl Robinson ikväll och sedan lite film. Nu får jag ta hand om ungarna, de har vart hos gamlafarmor på besök. Fortsatt trevlig helg till alla.

Dag 12362 - You got what i want - not!

Strömmar en bedrövlig låt ur radion för tillfället systrarna Graafs - You Got (What I Want), låten ger mig obehagliga rysningar, omedelbart får jag en bild i huvudet när jag kör på motorvägen i Göteborg i jämnhöjd med Liseberg på väg mot Borås. Jobbat på Partena Clean, heter nuförtiden Sodexho, förmodligen var det fredagskväll och jag ville bara hem och festa eller något annat. Minnen ibland är dom smärtsamma och jobbiga. En parentes inget som kommer plåga min dag. Skall snart till psykologen, skall slutföra mitt test i koncentration och inlärningsförmåga idag tror jag. Men varför jag fick skrivarlust nu var för att jag är irriterad på människor som inte kan ta ett nej eller snarare inte kan förstå hur man inte bara håller med om allt. Jag brukar ju alltid vara en medhållare eftersom jag har svårt för att sticka ut och råka stå i centrum. Hade ett aggressivt telefonsamtal precis med frugan och fick luren påslängd i örat för att jag inte höll med henne om att vi inte kan ha en studsmatta i trädgården! Fan vad barnsligt. Sätter vi upp den där tarden ju för fan upp hela gräsmattan, som jag ser det när jag funderar på det. Det går ju inte att föra en konversation med någon när personen slänger på luren i örat samt har sin arbetskamrat i bakrunden som lyssnar och hejar på, sista vet jag inte, men det gör mig JÄVLIGT förbannad. Omoget och utomordentligt fånigt. Jag sätter mig på tvären som ett fiskben i halsen när jag märker att personen som ställer frågan vägrar att ta få ett nej eller vägrar att tänka ur ett annat perspektiv. Satan i gatan, hatar att bli så upprörd precis innan man skall till samtalet och testet som jag måste ha all fokus på. Damn! Skall försöka träna sedan också och slänga i lite tvätt har ju blivit en hög när man har två små sandtroll. Klunk klunk sista kaffet, raaap, vilken halsbränna jag fick där för mycket kaffe helt klart. Over and out

Dag 12360 - Parabolen på plats och HD i rutan

Idag har varit en bra dag, har skadebesiktigat bilen och fått en tid för att återställa skadan. Blev ju påbackad av en mupp för några månader sedan medan jag satt i bilen. Fick springa i kapp föraren som inte märkte av att han backat på mig!?! Han påstod att det inte var någon bil parkerad bakom honom och att det var omöjligt för honom att se bakåt eftersom han hade en lastbil!!! Men som sagt det skiter jag i, tänk om det varit ett litet barn som stått bakom, fan vad irriterad jag blir över sådana människor som försöker slingra sig ur situationer med dåliga lögner och bortförklaringar. Men det slutade bra, han tog hela skulden på sig så jag slapp självrisken. Skulle tränat idag men hann inte med det, men jag är glad ändå, det var länge sedan man kunde höra det från mig eller läsa... Fick hem mikrovågshuvudet till Canal Digital parabolen idag så det blev upp med stegen och kliva upp fem meter i luften för att montera ner den gamla och sätta upp den nya, gick hur bra som helst, monterade upp och kopplade i och perfekt resultat på en gång utan justeringar. Underbart, har ju satt upp paraboler fem gånger innan så man kan ju det här nu ;) HD kvalité och en massa kanaler äntligen. Blir till att blänga tv i veckor nu för att ta igen det man förlorat... eller de närmsta dagarna i alla fall. Känner mig lite stolt när jag gjort något kreativt i alla fall och speciellt när resultatet blir kanon! En bra dag har det varit solen har strålat och jag känner mig ganska utmattad, imorgon blir det till att promenera med barnen till dagis och sedan väntar ett stenhårt styrkepass, bröst och axlar blir det nog. Ha det bra tills nästa gång.

Dag 12359 - Jag tänkte vi kunde GRILLA!

Har vart och kört veckans första träningspass idag. Ben, jobbigt ökade i benpressen så det gick bra trots allt. Men är ganska matt idag ända sedan jag steg upp i morse. Sov inte något vidare inatt. Jennifer var på dåligt humör halva natten och sedan fick jag ligga så att axlarna värkte och händerna domnade. Ingen behaglig natt alltså. Nära på att trilla ur sängen också, lätt hänt när man sover på en pinne. Promenerade till och från träning i den underbara vårsolen. Skönt. Barnen har varit på äventyr med mamma, hälsat på mormor och någon vän till Jennyh. Hämtade dem när de var på väg hem, Emil var ganska trött i sina ben efter allt springande och lekande. Jag skall själv hoppa in i duschen vilken sekund som helst, har dragit ut på det ända sedan tre tiden. Har alltid fastnat vid något annat att göra. Men nu känner jag den ingrodda träningssvetten i näsborrarna och den doftar inte sommaräng direkt, snarare sura strumpor som legat längst ner i tvättkorgen några varma sommardagar i mitten av juni. Hoppas det scenariot är äcklande, för det är meningen. Äpple, äpple, ÄPPLE! Skriker Jennifer intill mig, men vi har inga äpplen. Russin, russin, RUSSIN... gick hon över till nu. Oj nu kom hon av sig när hon fick se en hög med videoband som jag är på väg att sälja, diverse skräckfilmer på grekiska och japanska bolag. Själv parkerade Jennifer sin blöjrumpa på några danska och finska gamla hyrfilmer som står i högar jämte de andra. Där sitter hon bra. Ordbajseri. Skriiik, nu blev hon ledsen, råkade välta ner lite film och blir nu sur för att hon inte får sitta i mitt knä. Får nog lägga ner dagens intressanta inlägg för att ta hand om lilltjejen för vi skall snart ut och GRILLA! Lax, kyckling eller fläskfilé, får se vad det blir. Doftar gott till nästa gång lovar, smell you later!

Dag 12355 - Morgonradio till kaffet och italiensk giallo

Klockan närmar sig tio och jag har redan varit på en timslång promenad. Gick till Kristineberg för att lämna barnen på dagis vid åtta tiden, såg till att de fick frukost och sedan bar det hemåt igen i den underbara morgonsolen fast ganska kyligt. Nya vagnen var en fröjd att köra, Emil fick sitta fram vid Ninnis ben, pallar inte med ståbrädan sparkar sönder smalbenen då och får en ovanligt konstig gångstil. Tog nästan exakt tjugosju minuter hem från dörr till dörr utan barnvagn, med barnvagn minst trettio. Svettig och innanför köksdörren, satte jag på radion, kokade kaffe och blandade en protein och kolhydratshake för snabb återhämtning. En varm dusch till ljudet av morgonpasset på P3, vaknade till det i morse med. Klockradion gick igång vid sex och sedan sov jag lätt med deras röster som en ingrediens i mina drömmar. Skönt att vakna dagen så. Skall vänta en timme innan jag tar på mig träningskläderna och packar väskan för att köra ett pass på gymmet. Har ju haft några dagars uppehåll på grund av påsk och lathet, men nu är det dags igen. Såg en hyfsat bra giallo igår "Blood Link" på gammal svensk hyrkassett. Mordhistoria om en psykotisk seriemördare och hans tvillingbror, siames till och med, fast de var isär opererade förstås. Den "friska" av bröderna drömde mardrömmar där han tog livet av diverse människor vilket eldade upp hans intresse att finna svaret, dröm eller verklighet. Oooooh vad spännande. Det bästa med filmen är dess music score ackompanjerat av mästaren och legenden Ennio Morricone. Mannen bakom bland annat dollartriologin med Clint Eastwood och en massa andra spaghettiwesterns, giallos och stilbildande skräckfilmer. Blir väl något annat bra ikväll förhoppningsvis. Tänkte rengöra en av mina videoapparater nu när jag har det lite lugnt hemma samt försöka laga en annan som har något fel med att den hänger sig. Kanske blir jag lite klokare när jag lyfter på locket, kanske inte. Ha det bra alla läsare.

Dag 12348 - Lilltösen fyller två

Då är det snart påsk... igen. Trettiofjärde i ordningen om jag räknar rätt. På påskafton fyller Jennifer två, hon börjar bli stor ;) ja så hon kan prata någorlunda förståligt i alla fall. Bror Emil har blivit ordentligt stor, lång och vältalig. Dagen började med att jag själv vaknade vid halv sju och låg och lyssnade på morgonpasset i cirka en halvtimme sedan ringde Jennyh, övernattade på jobbet eftersom hon började tidigt, gick upp åtta minuter över sju och förberedde mig och sedan var det barnens tur. Jennifer vaknade självmant medans Emil låg och drog sig. Klädde Jennifer och sminkade henne till påskkärring. Emil klädde sig själv och sedan fick han också några prickar i ansiktet. Blev som vanligt lite brådskande till dagis för att de skulle hinna med frukost. Men det gick suveränt, på minuten. Åkte hem åt en underbar frukost bestående av havregrynsgröt, två ägg, macka med skinka, proteindrink och en kopp kaffe. Satte sedan igång och fixade i lägenheten, bar undan saker som jag skulle burit till källaren för länge länge sedan men kraften fanns inte förrän idag. Inredde vardagsrummet med en del detaljer som lyfte helhetsintrycket betydligt. Blev accepterat, överraskande nog, av frugan vid hemkomst. Annars hade jag förmodligen blivit vresig. Åkte sedan vid två tiden till systemet efter ett samtal från farsan som plötsligt kom på att det var stängt på skärtorsdagen i Strömstad på grund av traditionerlig fyllefest av norrmän. Inhandlade lite vin inför helgen och sedan bar det av till gymmet. Veckans sista pass, körde dubbelt igår ben och rygg och idag blev det bröst och axlar plus mage förstås. Var tugnt som satan idag. Hade ätit en stadig frukost men sedan glömt att äta lunch eftersom jag tänkt träna tidigare. Orkade inte mer än hundratio i bänkpress, ett nederlag men kroppen fick vad den tålde i alla fall. Skönt efteråt. Avslutade min kreatinperiod i måndags också. Starta igen om fyra veckor, kanske fisarna blir lite mer väldoftande ;). Nog om träningen nu sitter jag och är nostalgisk till AC/DC som jag förövrigt skall se i juni söndagen efter midsommar med Fredrik skall bli underbart kul att se dem igen. God natt alla nattugglor nu skall jag spendera lite tid med min fru innan hon går och lägger sig, får passa på när hon inte snackar i telefon ;) Guten nacht som Hitler sa... Hehe

Dag 12335 - En snöbolls chans i helvetet

Äntligen fredag igen, var uppe med tuppen i morse, åt frukost och blickade ut på snöstormen utanför köksfönstret. P3 strömmade ur högtalarna och kaffedoften piggade upp mitt trötta och lite griniga morgonhumör. Barnen glada, min frus energi är utöver det vanliga. Ganska skönt att gå upp så här tidigt. Är väl nog lite lättare för att det är ljust ute börjar ju valkas vår i luften, kanske inte idag men har ju haft lite försmak till vår i alla fall. Skönt! Underbart! Längtar verkligen efter solen och värmen. Fågelkvitter och knoppar. Jennyh skall till tandläkaren idag eller rättare sagt nu klockan 8.00 som klockan är slagen för en minut sedan. Hon har haft tandverk under veckan hoppas det inte är något allvarligt, eller dyrt menar jag ;) Skall på besök till ABC idag på Solhem. Ny grupp, ny ledning. Klockan 10.00 skall jag vara där, lite nervös vet inte om jag skall träffa de andra deltagarna idag eller om jag bara skall på introduktionsmöte. Bra är det i alla fall att det kom igång med något nytt nu när MBT avslutades i förtid i brist på patienter och gruppledare. Hoppas det blir utvecklande. Men att det kommer bli bra är väl lika troligt som en snöbolls chans i helvetet, förmodligen. Oddsen är inte bra om man skall lita på statistiken Har inte haft vidare tur hittills med gruppterapi. Nacken och ryggen smärtar något otroligt, hoppas det blir bättre när jag kört veckans fjärde pass idag, rygg blir det. Emil följer nog med farmor och farfar till Strömstad ikväll eller tidigt imorgon bitti. Kul för honom att komma iväg och se lite annat och jag känner att det kan vara skönt med lite avlastning, Jennyh jobbar ju hela helgen IGEN så det blir till att titta på film och leka med eller snarare jaga Jennifer och städa upp efter hennes upptåg. Hon är en vild lite tjej som har en stark vilja och en förtjusande ton på sina stämband. Inte ens nappen, som hon älskar, dämpar jämt. Blir en lång dag för barnen på dagis idag, inga problem för dem eftersom de älskar att vara där och leka, springa, gapa och åla sig i gyttjan. Hoppas snön ligger kvar över dagen så att barnen kan bygga lite snögubbar vi är ju inte bortskämda med snö längre. Känns som att det alltid var snö under vintern när jag var liten, åh vad jag börjar låta gammal! Men det känns så. Byggde alltid snökojor och iglos var hur kul som helst. Åkte pulka och kasta snöboll på bussar och gamla människor, eller andra människor menar jag eller om det kanske snarare var kompisar. Nej om man skall torka svetten ur armhålorna och ta sig en kopp kaffe till, kanske. Fast jag har lite halsbränna trots min medicin. Fast det vore gott, börjar känna tröttheten komma krypandes, kommer väl nicka ett par gånger under mötet, pinsamt. Trevlig helg snart är det påsk.

Dag 12332 - Bakbunden, insparkad i helvetet

Jag har kommit in i en jobbig period, glömmer skriva i bloggen och förskjuter allting till morgondagen. Jobbigt. Har mycket att skriva om men just nu känns allt tomt, becksvart. Var hos psykologen idag och inget datatest idag heller. Skall slutföra mitt test som skall visa hur bra mitt minne och min koncentrationsförmåga är. Oroar ju mig för det vet ju hur min skoltid förflöt under mina skolår. Har ju lite planer på att läsa vidare men har inget vidare hopp om min inlärningsförmåga. Tror snarare att jag är lite "obildbar" eller på ren svenska lite dum i huvet, dum i HELA huvet! Något man nästa börjat acceptera. Men det börjar bli lite tråkigt och mållöst. Vill ju gärna komma någonstans i mitt liv. Men vart. Sitter här och lyssnar på "The Prodigy" deras senaste album "Invaders Must Die" ganska bra för att vara första lyssningen. Var ett tag sedan jag lyssnade på dem men minns att jag älskade "The Fat of the Land" albumet, ruskigt bra. NU var det slut, över till "In Flames - Anthems for the Damned", lysande. Fixade en film på rekommendation idag med "The Punisher - War Zone" skall vara jävligt brutal och det är ju aldrig fel. Orkar nog inte se den ikväll dock. Var och körde veckans benpass idag, gick bra men var tungt 300 kilo i benpress tar på orken, men det gick. Träffade Fredrik, snackade lite var roligt, vi har ju inte setts på ett tag. Sista gången var inte så lyckat men det orkar jag inte gå in på. Tänkt lite på min gamla kompis Håkan också, han verkar inte må något vidare nu, funderar på att hälsa på honom, inte sett hans lägenhet heller. Får passa på nu när jag mår lite bättre och är LITE mer social. Tillbaka till psykologen, hade ett ganska påfrestande samtal idag angående min rehabilitering, känner att pressen på mig börjar bli outhärdlig. Inte bara det att gruppen slutat utan också att en tillbakagång till arbete börjar närma sig eller någon annan form av aktivitet. Möte med försäkringskassan inom kort och sedan foten i röven och in i helvetet igen, inte arbetet i sig, har jag inget emot men jag har ju för fan inte utvecklats ett skit det senaste året, kommer falla som en fura på tröskeln. Det känns så i alla fall. Alla står och ser på när jag faller, faller och gör mig själv till åtlöje. Var finns min styrka? Hur i helvete skall jag klara av att finna mig själv i detta kaos? Känns som ett enda stort virrvarr i en enda mardröm. Hur skall någon orkar och vilja leva med en sådan misslyckad människa? Orkar inte tänka mer på det. God natt.

Dag 12329 - En dold kärlek - Laserdiscen

Dags för Robinson 2009, denna gång på TV4. Kan väl inte bli sämre än TV3:s version, den senaste omgången av Robinson med Robert Aschberg, mannen med TV3 tatuerat i hjärtat. Han började sin karriär lysande med "I kväll med Robert Aschberg", tidigt 90-tal och TV3's ansikte utåt. Minns hur jag då, precis slutat högstadiet och drömde om att ha parabol och en massa kanaler med reklam!!! Något nytt utöver utbildningsradions program och filmer ett par gånger i veckan, då gamla klassiker och matinéer med Thor Modéen och Åke Söderblom, inget fel på det men det gick ju nyare coolare filmer på filmkanalerna som man inte hade sett tidigare, lite förbjudet videovåld, på den tiden då censuren härskade. Även om deras nedräkning mot avgrunden närmade sig. Det var tidigt nittiotal hade avslutat min tid på grundskolan och utefter mina betyg sökt och kommit in på Sven Erikssons gymnasiet, Teknis, min far hade efter mycket övertal skaffat familjen Belfrages första parabol. Jag hade med argument som att "där finns tyska kanaler och en massa otextade kanaler där jag kan utveckla mitt språk" samt "sparar massa pengar för jag behöver inte lägga massa pengar på att hyra film längre", övertalningen om att skaffa filmkanal. Det gick hem! Men min far har alltid velat främja mitt filmintresse, tror han själv har tyckt det var ganska roligt också, trots våra vilda och då menar jag vilda debatter om censur och våld. Första laserdiscspelaren en Sony 650 MPD med manuell sidvändning, kostade 6500 kronor. Laserdisc som inte var något vidare stor i vårat land eller aldrig blivit det heller för den delen, inhandlades strax innan julen 1994, min glädje var enorm, visserligen dröjde det innan första laserdiscen hittade hem till Orregatan. Det var inte bara att gå till närmsta butik utan du var tvungen att vara medlem i en förening för att köpa discar, men blev det och började inhandla filmer som aldrig förr. De första titlarna att pryda min numera digra samling var Clint Eastwoods titlar som var svåra att finna på VHS eller snarare var kopieringsskyddade på hyrfilm. "The Gauntlet - Hetsjakten" var en av de första samt Clintans senaste "In the Line of Fire" som jag var tidig med att ha eftersom det dröjde åtskilliga månader innan den släpptes i Sverige. Jag var kung, filmkung. Tiden innan internet och nedladdning. "Demolition Man" var också en av de tidigare titlarna med Sylvester Stallone, Wesley Snipes och den då enligt mig vackra Sandra Bullock! Fan vilken smak man hade. Tror visserligen inte att jag tycker filmen är lika bra idag som jag då tyckte. Sanningen var den att köpte man en film på laser hade jag svårt att erkänna att den var dålig, den kostade ju trots allt en hel del. Kommer ihåg att jag 1995 gav 495 kronor för "In the Line of Fire" dyrare eftersom det var en dubbeldisc. Otroligt att jag la dessa pengar på film på den tiden, men bilden var ju så jävla bra och det var så satans coolt att ha laser då inte många av mina kompisar hade en spelare. Men jag lyckades smitta av mig till i alla fall två kompisar som också köpte varsin. Idag tänker jag både två och tre gånger innan jag lägger 500 spänn på EN film och det är ändå femton år sedan så 500 spänn då motsvarar väl förmodligen några kronor mer idag. När jag köper laserdiscar idag är det begagnat som gäller finns inte mycket mer att finna samt att intresset inte är lika stort. Idag lägger jag aldrig över hundralappen utan snarare runt 30 kronor för en fin laserdisc. Över hundra då är det en raritet. Men mitt intresse har inte dalat utan snarare stegrat, kan inte släppa känslan att njuta av omslagen och de fantastiska glänsande discarna i LP format. Att pryda väggarna med dessa konstverk får gåshuden att resa sig. Det var denna tid då mitt intresse för skräck inträdde, den beryktade "The Texas Chain Saw Massacre" från 1974 hamnade i min hand. Ett förutfattat hat mot denna film och den typen av våld fanns i mitt bakhuvud, men samtidigt fanns ett intresse och en nyfikenhet. Vad var det som var så hemskt med denna omtalade film? Jag satte mig ner och tittade till slut och efter att jag sett den ett par tre gånger var jag fängslad, den var ju bra! Den var unik, en obehaglig och underbar skräckfilm. Fan vad bra! Jag var trollbunden, denna genre var mitt kött och blod. Bara älskade det, var svårt att erkänna men våldet tog sin plats i min vardag, alltså på film. Tillbaka till premiärkvällen, då parabolen var uppsatt. Första filmen jag såg som blivit en favorit av nostalgiska själ, "Hard to Kill" en hård hämnarrulle, jag satt i mitt pojkrum medan mina föräldrar kollade i vardagsrummet utanför. Varken pappa eller mamma har varit några förespråkare för våldsfilm och de blev väl lite av chockade över Steven Seagals behandling av sina fiender som han bröt armar och ben av i var och varannan scen för att sedan döda brutalt. Jag gillade det men inte mina föräldrar. Senare minns jag att jag skulle visa mamma vad det var för kanaler vi hade och bläddrade snällt igenom. Klockan var midnatt och plötsligt dök dessa tyska kanaler upp, RTL och allt vad de hette, ooops lite porr var det här och lite porr där, nervöst försökte jag bläddra vidare men fjärrkontrollen agerade inte lika snabbt som mig. Gick ungefär lika bra som att försöka överrösta lukten av en fis. Tystanden blev obehaglig, men inget sades. Fan också jävla tyskar måste ni visa porr nu! Nu gick ju mitt argument för att jag skulle lära mig tyska i stöpet. Det var ingen baktanke, promise. Tro vad ni vill men det är säkert. Nu sitter jag här snart trettiofyra och med en gigantisk samling med film. Tolka det inte fel, det innehåller inte vidare mycket porr, är mer intresserad av riktig film. God natt kvällen är sen.

Dag 12322 - Den ljusa sidan av helvetet

Pausen avtar och vidare till lite mer av vad veckan hade att bjuda på, det fanns några ljusa stunder trots allt. Åkte till Strömstad med brorsan och barnen i tisdags. Skulle blivit i måndags men allt jobb hemma drog ut på tiden. Köpte ny soffa utan Jennyhs vetskap i måndags eftermiddag, hade tur fick trettio procents rabatt, riktigt snygg. Gissa om Jennyh blev överraskad när de båda gamla sofforna var ute ur lägenheten och jag höll på att montera den nya! Kul med överraskningar ibland, när man ger bort och inte bara jag är den som blir överraskad. Jag är ju inte världens bästa på det området. Men på tisdag förmiddag bar det av, båda barnen i bilen, solglasögonen på, strålande vårdag, hamburger lunch på vägen. Väl uppe åkte brorsan och jag på loppis och fyndade lite ölglas och en vinkaraff och lite annat. Kul med loppis. Inga filmfynd dock. Farfar passade de små vildungarna i den mysiga trean. Han fick att göra med att leka, jaga trösta och medla mellan två bråkande, skrattande, gapande och glada barn. På kvällen åt vi räkor och stekt strömming. Gott, mysigt. Somnade tidigt. Onsdag morgon bar det av hemmåt igen. Vägen över Alingsås blev ett tvång då jag inte hade nycklarna med mig. Jennyh mötte upp, jobbat natt och skulle också göra det kommande natt. Var och körde första träningspasset på en och en halv vecka, gick bättre än förväntat tog hundra tio i bänk och pressade bröst, och framsida axlar till bristningsgränsen. Lite hjälp av prestationshöjaren V12 som jag köpte på gymgrossisten för ett par veckor sedan gav resultat. Avslutade passet med cross-trainer maskinen, svettigt. Måste bli av med lite lagt på mig några extra kilon, ligger runt hundra nu. Men muskler väger ju mer än guld ;) Fredagen träning igen rygg och baksida axlar samt tjugo minuter cross-trainer. Kvällen spenderade hela familjen hos familjen Veijola, stavningen hmm, Jennyhs farbror fyllde femtiofem. Ganska trevligt även om jag tyckte det var relativt jobbigt. Svårt med massor av nya människor, ständig rädsla för att någon frågar vad jag jobbar med, vill inte avslöja den skamliga sanningen att jag är sjukskriven. Blickar, livrädd för att möta dem, ögonkontakt är värre än magkatarr, när man känner sig osäker. Till kvällen får vi nattgäster. Jennyhs kusin Susanne och hennes kille Tobias skall sova över, blir lite mat och melodifestival på schemat. Innan dess och innan resten av familjen kommer hem från diverse utflykter på Knalleland och hos svärföräldrarna så skall jag hinna montera upp bordet i köket som lossat i sina fästen mot väggen, dåligt hantverk där... undrar vem det var som satte upp det? Hmm... jaja inte så viktigt man skall blicka framåt. Trevlig lördag och ett fortsatt trevligt liv!

Dag 12322 - Samhällets olycksfågel

Svetten rinner efter min ryggrad. Högt ljuder "Filters" senaste album på stereon. Underbart, gåshud längs underarmarna. Men allt är inte så underbart, mycket är skit, mycket är rent ut sagt för jävla skit. Denna vecka började med halsont slutade med en hopplös framtid! Var hos psykologen i torsdags och fick reda på att gruppterapin, som jag mer än något annat behöver, avbrutits. Igen!!! MBT:en som började på halvfart förra våren med patienter som kom och gick, fortsatte på halvfart för att i höstas dö ut och på väg att lösas upp, men tack vare oss, de missanpassade, samhällets olycksfåglar som belastar och utnyttjar försäkringskassan, fortsatte gruppen om än på ännu lägre tempo och stampande i kvicksanden för att nu tillslut förevigt försvinna ner i djupet det bottenlösa djupet. Kastat bort ytterligare ett år på att arbeta med ingenting och inte blivit ett dugg bättre snarare åt andra hållet. Försökte få min psykolog att förstå vad jag behöver för hjälp, men det verkar hopplöst, vet inte om han är en infiltratör från försäkringskassan, mutad kanske, djävulens budbärare. Men i torsdags verkade hans enda mål vara att ordna med ett möte med kassan som jag med spykänsla inte ser fram emot. Vem är det som behöver hjälp, vad är det jag behöver, vilken hjälp har jag fått av psykvården? Fortsatt medicinering som jag absolut inte kan sluta med, meningslösa möten med en glömsk jätte!
-Är det fru, är ni gifta, kommer aldrig ihåg.
En stående replik från denna godhjärtade, utbildade, medlidande man i sina bästa år...
Nog med självömkan, åh vad jag hatar det, gnäller och gnäller. Har blivit en jävla gnällkärring, eller mer jämnställdhetkorrekt svenska, gnällspik. Paus i helvetet.

Dag 12317 - Måndagssjuk

Måndag och ont i halsen. Först magsjuka sedan detta. Vill träna, kryper i kroppen men man skall ju vara försiktig när halsen spelar ett spratt. Tagit dagens första proteinshake med glutamine och kreatin också inte alltför gott men får snabbt hälla ner det i strupen. Hoppas nästa påse smakar bättre. Var hos Jennyhs kusin och hennes sambo i lördags, åt middag och umgicks. Det var trevligt, barnen somnade, Jennifer fick stanna över natten och Emil fick åka vagn hem uppför den lååånga sjunde villagatan, hemsk är den. Fast hedvigsborgsbacken är värre, den saknar jag inte. Skall greja lite i lägenheten idag, stökigt som vanligt. Kanske sätter upp något också en hylla eller så. Brorsan skall följa med pappa upp till Strömstad i eftermiddag och flytta lite saker, frågat om jag skall följa med. Men blir nog problem då hemfärden inte blir förrän imorgon. Har båda barnen och själv känner jag mig inte så vidare kry. Har ingen ork eller skrivarglädje idag, vet inte vad jag skall skriva eller ingen större lust. Men några rader blev det i alla fall. Jo skall förresten till psykologen igen denna vecka, gruppen vet jag inte när den börjar. Börjar dra ut på tiden lite för mycket nu. Måste få tag på min läkare också för att påminna om min sjukskrivning, han är inte den lättaste att nå, samt att han är drygare än sköldpadda. Har fått påtryckningar från jobbet, men jag har inte modet att ringa upp. Känner skam för mig själv av någon anledning, kanske för att jag känner att alla ser ner på mig på arbetet. Skickar det väl brevledes eller via fax så slipper jag möta deras blickar. Det var allt från Orregatan denna måndagsmorgon.