Dag 12025 - Utfrysning

Gårdagen eller snarare i förrgår nu eftersom kvällen övergått till ny dag och tidig morgon, var en härlig dag ... till en början... och till slut. Min fru Jennyh fyllde år och barnen och jag bjöd på sång och frukost på sängen. Presenter öppnades och allt var trevligt. Jennyhs kusin med barn kom på besök och barnen åkte till dagis. Dagen fortsatte, jag hade hela tiden en oro i kroppen. Visste att det skulle bli besök på kvällen och att det skulle bli jobbigt. En massa folk och jag kände mig inte bekväm i den situationen. Det jag gjorde och lyckades bra med var att föreställa mig och förbereda mig själv på att jag inte kommer klara det här. Vad hände? Självklart pallade jag inte med det. Grunden till detta har jag skrivit om tidigare. Missförstånd och andras tolkningar har skapat detta helvete som jag nu känner. Jag vågar inte ta tag i problemet och jag vet inte hur jag skall gå tillväga. Det jag vet är att jag inte vill att det skall vara så här. Men tillbaka till kvällen. Jag gjorde allt för att inte vara i närheten, åkte ärenden, lekte med barnen i deras rum. Satt i köket och slutligen tog jag en kopp kaffe och gömde mig i källaren. Sa att jag hade migrän. Brukar fungera som undanflykt. Men jag hatar när fegheten tar över. Klarar inte av en konfrontation. Minst framför andra människor som inte har med saken att göra. Idag tisdag mår jag åt helvete med att det gick som det gick. Det känns nu så här i efterhand, även i källaren igår kväll att jag var utfryst i mitt eget hem. Förjävlig känsla. Visserligen var det inte så. Jag satte mig i den situationen själv. Andra kanske tyckte det var minst lika jobbigt. Men det räcker många gånger för mig med en blick, ett kort och som jag tolkar det ett kallt bemötande. För att jag skall överreagera och tro något som kanske inte är sant. I detta fallet är jag visserligen övertygad. Fast kanske även där en överdrift. På något sätt skall jag lösa detta problemet som tär på mig. Gräver sig djupt in i benmärgen likt en likmask. Hatar att bli missförstådd och angripen utefter felaktiga indicier. Allt bygger på egna tolkningar utefter en sanning man skapat själv av förutfattade meningar. Jag själv vet sanningen.

Men vidare till något positivt. De senaste veckorna har varit mycket bra. Ett stort framsteg i mitt äktenskap. Jennyh och jag har kommit överens om att fortsätta ett liv tillsammans och utefter de förutsättningar vi har idag göra det bästa av situationen. Jag måste fortsätta mitt arbete med mig själv med hjälp av min gruppterapi och med min psykolog. Det går framåt. Känns mycket betryggande att ha det nu. En stöttepelare. För två veckor sedan begav sig hela familjen till Varberg, Apelviken till sommarstugan. Den bästa veckan på bra länge. Solen värmde och vädret tillät till och med till bad. Underbart! Grillade, var ute på utflykter och jag kände verkligen att jag kunde andas igen. Havsluften är renande för själen. Att komma bort från den infekterade lägenheten och grannskapet. Sigynsgatan kändes då som djävulens boning. Men efter hemkomsten igen såg man allt med nya ögon. Får nya krafter att ta tag i saker man skjutit framför sig ett bra tag. Fast jag längtar till stugan vid många tillfällen. Men sommaren närmar sig hoppas bara temperaturen överstiger tjugofem igen. Men det kommer den göra. Den enorma trötthet jag drabbats av sedan hemkomsten från Varberg är påtaglig. Den är fruktansvärd. Om jag fick skulle jag kunna sova hela dagarna. Jag orkar knappt sitta uppe på kvällarna, det är inte likt mig. Undantag för ikväll. Imorse kändes det som någon greppade mina ben och drog mig tillbaka hela förmiddagen. Somnade så fort jag satte mig. Fruktansvärt. Blir inte piggare av att sova för länge heller. Tror att det ligger en del psykiskt bakom det också. Lättare att sova bort bekymmer, trots att jag drömmer om alla problem ständigt. Jag är i gräl och osämja med alla i drömmarna. Jag blir bedragen, lurad, utskälld, bortgjord och nedtrampad i dyngan. Fick nog framåt lunch och tog en dusch, fixade mat och sedan begav det av till träningen där jag hade ett tugnt benpass. Träffade Fredrik på träningen också. Skönt att vi fått kontakt igen. Skall träna imorgon också vid tio tiden är det tänkt. Är väl dags att knyta sig snart, Jennyh somnade för några timmar sedan i soffan bredvid mig. Teven står på i bakgrunden. Har tittat med ett halvt öga halva kvällen. Förtillfället är det Ali G. Dessförinnan Jay Leno. Emil och jag var med farsan och brorsan ute vid Fästeredsund och sjösatte båten tidigare ikväll. En underbar kväll. Stötte på några nykläckta fågelungar som förlorat sin mor. Boet var i våran båt som revs då vi skulle sjösätta båten. Upptäckte sedan att det var en orolig rödhaks hona som cirkulerade runt oss i jakten på sina små hjälplösa ungar. Om de överlevde hungern, kylan och andra rovfåglar lär vi aldrig få reda på. Men hoppas på att deras moder inte vänder dem ryggen. Då lär de små stackarna inte klara natten. Alla har vi bekymmer men där finns inte många livlinor. Vissa föds verkligen till ett liv i helvete. Där djungelns lag råder. Känns nästan som den lagen råder ibland för andra också. Trots att den inte står skriven. Men den starkaste överlever.