Dag 13403 - Lika positiv som vanligt

Här sitter jag med en halväten morot, en kopp ljummet kaffe med stor del mjölk, feber termometer i munnen som vägrar sluta blinka och obotlig stress i kroppen. Obehaget sprider sig från magtrakten ut i resten av kroppen. Tankar stör mig hela tiden, får ingen ro. Känner de tunga hjärtslagen konstant. Svårt att andas, myrkrypningarna i benen gör det omöjligt att koppla av speciellt kvälls- och nattid. Känns meningslöst att lyfta ett finger, ingenting blir klart, inget blir någonsin avslutat. Ett jävla ekorrhjul som aldrig stannar. Mitt självförtroende kan jag gradera på en hand om jag döljer mina fingrar. Jag vågar inget satsa, gräver bara graven djupare hela tiden. Se där lite feber hade jag också. Inte varit på praktiken ännu denna vecka, inte för att jag inte trivs för det känns bra där. Men det är alltid något som sätter käppar i hjulet och sedan är det stopp. Snart är våren här och jag längtar så förbannat efter solen och vårvärmen. Brukar få mig att må bättre. Jag har försökt intala mig att bli mer positiv, glad och inte älta och se negativt på allt. Livet består bara av nuet och jag har kastat bort allt för många stunder redan. Isolerar mig fast jag vet att det inte blir bättre men det är tryggast. Jag känner mig så förbannat osäker bland folk. Är tillbaks på ruta ett när det gäller hur jag fungerar socialt. Kan inte uttrycka mig, ett fån, en jubelidiot med åsneskalle. Dum i hela huvudet. Hjärnan är förmodligen bortfrätt vid det här laget. Varför tappar jag ord när jag talar? Är det en tumör eller är det bara stressen som blockerar? Grubbel hjälper inte. Hej då!

Dag 13398 - Livia

Mår inget vidare idag av olika orsaker. Livia mina föräldrars Berner Sennen var tvungen att avlivas igår kväll. Hon hade drabbats av skelett cancer i ena bakbenet och det fanns tyvärr inget att göra åt det. Hon somnade in lugnt i hemmet vilket kändes som ett bra avslut. Barnen som varit väldigt fästa vid Livia var med henne den fram till att veterinären kom. Tog avsked och gick ner till oss. Det brast för Jennifer då hon och jag såg dem bära ut Livia till bilen, blev väl mer verkligt för henne då, även för mig. Hon rusade runt i lägenheten och frågade "Varför måste Livia dö!" Då hade jag inte kraften att hålla tillbaka tårarna, kom ut ett par vilket jag har fruktansvärt svårt att visa. Tog med Ninni in till sängen och kramade henne medan jag gömde huvudet i kudden. Emil reagerade på ett annat sätt, märkte att han tyckte det var jobbigt men att han inte ville visa det. En lugn kväll följde. Idag skiner solen och har gjort det sedan tidig morgon. Jag mår inget vidare idag i kroppen eller till humöret. Allt känns fruktansvärt för jävligt. Var tvungen att åka iväg en sväng för att lugna nerverna med en kopp McDonalds kaffe. Känns som att jag kommit in i en alldeles för trång återvändsgränd. Orkar inte gå in på det nu. Stopp. Slut.

Dag 13389 - Kära hjärtanes då

Jag känner ett tvång, jag har misskött mig väldigt med att uppdatera bloggen. Inte haft någon lust eller glömt är väl en ärlig ursäkt. Senaste veckorna har jag spenderat hemma mestadels med sjuka barn, nu är de friska äntligen. Har trots detta hunnit med mina träningspass som planerat fast det har varit trögt. Mjölksyran har kommit fort, varit helt utpumpad nästan helt utan ork. Besvärats av min onda axel ganska mycket. Slutat äta Citodonen nu kommer sluta i beroende annars och herr doktor tyckte inte jag skulle ta någon mer kortison spruta heller eftersom det inte gav någon fantastisk förbättring i höstas. Får väl anpassa min träning av axelpartiet ännu bättre och se om det blir någon förändring. Nåväl kunde varit värre. Alla hjärtans dag är det och jag väntar på att resten av familjen kommer hem så vi kan fika. Ordnat med lite gott :)

Har varit på min praktik ett par veckor nu och det fungerar bra. En del roliga människor jobbar jag med och tiden går hyffsat fort. Vart detta leder vet jag inte, försöker inte tänka alltför långt framåt i tiden, när jag gör det drabbas jag bara av ångest och panikkänslor. Hade en jobbig tid under eftermiddagen igår då jag kände att jag helst av allt ville vända ut och in på mig själv. Kändes som en järnhand hade greppet om mina lungor. Fruktansvärt. Men nu är det bra... bara lite träningsvärk för att hitta något att klaga på. Självömkan är mannens bäste vän heter det väl... Hej så länge!

Auktioner på Tradera

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=149284

Dag 13372 - Loppislördag med barnen

Dags för en loppisrunda med barnen vilket var ett tag sedan. Alltid mysigt och spännande när man lyckas fynda något kul, får bara hoppas att det finns något som intresserar barnen också annars kan det bli småstressigt.
Jag dricker min proteindrink medan Emil och Ninni letar efter strumpor, hoppas det blir en bra lördag. Återkommer med fynden senare!

Dag 13368 - Men hur gör jag nu?

Satan i gatan va jag var nervös i morse. Ville inte stiga upp. Ett möte låg framför mina fötter och jag ville inte. Men jag gick dit, jag var tvungen. En arbetsplats, massa annat folk och jag som en idiot måste presentera mig. En halvtidspraktik inom vården! Vården! Jag har alltid sett det som helt otänkbart att jobba inom vården. Men min kontaktperson på Lotsen har en helt annan tanke om mig och mitt kommande arbetsliv. Nu handlar inte detta om att sköta om sjuka människor mer om att finnas till hands, umgås och att jag skall växa som människa och pröva något nytt. Utveckla min sociala sida, som inte finns och aldrig gjort. Ont i magen, magkatarr utav bara helvete. Har haft det länge nu trots medicin har jag konstant ont. Ont i hela kroppen, känner mig inte frisk. Värk, denna jävla värk. Min ilska, mitt ältande, deppig och långt mellan skratten nu för tiden. Sömnlös, jag vill inte somna in har inte ro för det. Allt känns tråkigt och jag är fruktansvärt isolerad. Men jag skall ner och träna idag, känns nog bättre efter det. Jag får fokusera på träningen mer igen, är ju mitt i en kreatin period så det är ett bra tillfälle att förbättra mina resultat. Det är kul. Det värsta är att jag känner att orden jag skriver inte betyder någonting, jag hamnar här om och om igen. Skriver samma saker, nere på botten och finner inga nya ord att uttrycka hur jag känner. Återanvänder för att det skall bli en mening, ingen kreativitet överhuvudtaget. Mycket länge sedan jag målade, tecknade eller skapade någonting. Jag har inte ork eller känner det inte meningsfullt. Jag måste ändra på det. Sluta tänka negativt och på problemen. Sista klunken kaffe och sedan måste jag bege mig till gymmet. Hej då!

VHS/Skräckfilm/Säljes/Pre-cert/UK...

Skicka mig ett mail om något är intressant erik.belfrage@bredband.net

Dag 13362 - Uppförsbacke

Muppen till postmästare har precis dundrat förbi utanför mitt fönster. Intressant och se om han lyckats sortera posten rätt idag, han verkar inte ha alla fåglarna i sin bur. Den mannen har givit mig många ilskna stunder. Bara en parentes. Skall ut på en liten promenad snart och plocka med mig barnen hem. Blev ingen träning för mig idag, träningsvärk i hela kroppen så en vilodag passar bra. 

Senaste tiden har jag grubblat mycket, funderat och sänkt mig själv mest hela tiden med negativa tankar. Att vända dem till positiva är inte lätt, eller snarare tycker jag det känns helt omöjligt utan att lura mig själv och andra. Jag är inte så bra som det krävs. Det svaret ekar konstant och det är inte vidare upplyftande eller framåtsträvande. Inte rätt taktik för att visa framfötterna eller imponera precis. Flaggar mer med mitt dåliga självförtroende och det är inte en egenskap som jag skall skylta med. Avbrott... nu drabbades mina fingrar av stelkramp. Skriver mer senare. Hej å länge!

Dag 13358 - Ursäkta röran, bakning pågår!

Idag hände det mycket på en och samma gång. Jennifer skulle till Leo's lekland på barnkalas men dessförinnan skulle en present inhandlas. Allt gick bra och hann i tid till och med :) Varit extremt nervös inför detta då jag inte känner de andra föräldrarna något vidare. Men det gick smärtfritt, lämnade och hämtade och alla var trevliga. Hunnit med att städa både med och utan barn och sandpappra köksbänken, raka mig, äta och nu baka bröd. Länge sedan en dag varit så fullspäckad med saker att göra. Eller snarare att jag utfört dem. Hade velat träna också förstås men blev inte så... tyvärr. Kanske hinner med ett pass imorgon. Äggklockan tickar nervöst, väntar på att första jäsningen skall bli klar. Trekornsbröd blir det, två limpor eller kanske bullar får se. Näst sista dagen av kreatinuppladdningen idag och musklerna har växt helt sjukt grymt! Samt att jag lagt på mig minst fem kilo senaste dagarna!!! Bästa skiten jag testat, någon som vet om de ä anabola elle??? Hahaha skoja givetvis. Men liknande kommentarer kan man finna på kosttillskottssidorna under omdömen på diverse produkter. Rätt kul att läsa vad nyblivna biffar runt tjugo strecket tycker sig märka när de proppat i sig en och annan skopa, kapsel kosttillskott... :-D. Ha en trevlig lördagskväll!

Dag 13357 - En dag i januari

Gick motvilligt upp i morse fick i mig protein, kaffe och ett par mackor. Lämnade barnen på dagis och skola. Hade inte orkat med det idag om inte Jennyh sparkat upp mig med sitt glada humör. Hon hade redan klätt barnen så det var inte mycket mer än att borsta deras tänder och bege sig ut i den uppvärmda bilen. Åkte sedan hem packade träningsväskan innan jag åkte och vävde en bit på mattan. Klockan elva hade jag möte med min kontakt på Lotsen, ett bra samtal och lite planer smiddes vilket jag inte tänker avslöja här ännu. Mina känslor inför detta är skrämmande fast kanske ett steg åt rätt håll. Får väl se hur jag överlever detta. Känns inte så nu, men kan ju inte gräva ner mig resten av livet och bara gömma mig...

Tredje kreatin uppladdningsdagen. Dricker stora mängder vatten vilket resulterar att jag springer på toa stup i kvarten, jobbigt. Blev ett bröst och framsida axlar och mage som jag fokuserade min träning på idag. Gick ganska bra, lite mer tryck i hantel bänkpressen och inte alltför mycket ostabilitet och smärta i axeln. Helt slut när jag kom hem efter att jag hämtat barnen. Jennifer och jag somnade en stund. Skall iväg och hämta Jennyh från träningen snart sen blir det väl en lugn kväll med "På spåret" och en vanlig tv-kväll. Jennyh jobbar ju hela helgen. Barnen skall iväg på kul imorgon, Jennifer på barnkalas och Emil till sin bästa kompis. Blir nog inte så svårt att få dem i säng i kväll hoppas jag. Allt för stunden.