Dag 12294 - Den 33:e Alla hjärtans dag

En dag om året måste alla med en relation ägna en hel dag åt att ge presenter och visa kärlek, vare sig man vill eller inte, dagen som egentligen är menad att man skall spendera med sina mest betydelsefulla har blivit lite av en panik i magtrakten dag! Dagen som är helvetet för många singlar, där det påminner dem om hur ensamma och misslyckade dom är. Sjukt! Vem gillar alla hjärtans dag egentligen? Jag är inget större fan av någon av alla dessa påhittade dagar som endast är till för att dölja alla andra av årets 364 dystra, mörka och djävulska dagar. Skall man bara ägna 1 av 365 dagar åt kärlek och omsorg? Varför inte sprida ut lite över året i stället så kanske känslorna blir lite mer spontana och äkta. Saknar alla hjärtans dags motsvarighet, typ "alla brustna hjärtans dag", eller "sprida galla över alla du hatars dag", "alla döda ateisters dag" eller något annat oreligöst. Nu halkade jag plötsligt in i religionens fotspår, inget jag frivilligt gör annars. Men hur har Erik Belfrage spenderat sin morgon då? Förmodligen sur med tidningen uppe vid näsan, ätit gammalt bröd och druckit vidbränt kaffe! Nej inte alls, har haft en alldeles förtjusande morgon, faktiskt! Lugn och lagom kärleksfull. God frukost som min fru omsorgsfullt förberett. Jordgubbar, varma frallor, kokta ägg, kardemumma kaffe och ost. Gott var det. Barnen studsar omkring i köket som vilken morgon som helst. Glada och fulla av energi. En fyrtiofem minuter senare och ny skiten så sitter min son och tittar på "morgonfilm" som han finurligt uppfann när an ropade till mig genom en låst toalettdörr. Jag hade inte mage att stänga av då jag själv för några år sedan myntade uttrycket "frukostfilm" tillsammans med en av mina gamla filmälskar vänner. Vi var arbetslösa och ville komma upp tidigt, så då träffades vi såg en film och käkade frukost! När min treårige son säger något så genialt kan jag inte mer än smälta som margarin i varmt potatismos. Kärleksfulla kramar till dem i min omgivning som förtjänar det önskar jag.

Dag 12292 - Mitt andra namn är Huvudvärk

Vaknade denna torsdag med en jobbigt molande huvudvärk som inte blir bättre efter Treo Koffein, Alvedon eller kaffe. Barnen var lika glada för det och ropade god morgon i kör tills jag blev riktigt vansinnig, men det lade sig snabbt. Gick upp och åt frukost och bestämde att köra dem till dagis. Gjorde på klädningen till en tävling och barnen nappade snabbt och tyckte det var roligt, uppspelade inför dagis och alla kompisarna. Var några veckor sedan de var där. Dels på grund av semestern i Egypten och dels för magsjuka denna vecka samt några sjukdagar innan resan. Lite blyga var de allt när vi öppnade dörrarna till respektive avdelning, men inga sura miner eller tårar. Skönt. Nu kan jag äntligen ta det lite lugnt. Köpte solkort och solade avkopplande på Sun House. Kanske inte bästa medicinen mot huvudvärk, men vill inte förlora all solbränna redan. Kompletterade frukosten med kreatin, sista pulvret gick till frukost måste inhandla mer idag samt protein, proteinbar och en protein shaker. Hem och vila i en kvart för att sedan inte ha tålamod att ligga kvar, alldeles för mycket jag borde göra. Träna, kanske försvinner huvudvärken då eller inte. Kolla på en ny soffa vore kul... Ja ja. Drömma kan man. Titta igenom min filmsamling och se vad som kan säljas. Måste minska ner på mängden tar för stor plats. Få loss lite pengar för att lägga på något vettigare kanske... nya filmer... Hehe. Fan det är som ett beroende, svårt att hålla mig ifrån auktionssajter och andra filmsidor. Man kan ju alltid bara kolla vad som finns... tro fan att alltid när man kollar så finns ju det alltid "once in a lifetime" chansen där som man bara måste köpa trots att man inga pengar har. Slutar alltid att jag säljer en del film för att ha råd att köpa något nytt som jag senare säljer för att inhandla något nytt som jag bara "måste" ha. Fan det är inte roligt, pirret som finns när man trycker på "köp" och när paketet sedan öppnas avtar genast när omslagspappret slängts i soporna och filmerna placerats i högen för ny inkommet. Ha begäret är stort, svårt att begränsa och prioritera. Detta är en lika jobbig huvudvärk som någon annan... kanske inte som en riktig migränattack dock... det var länge sedan... ta i trä... Måste ordningställa bodegan innan frugan kommer hem i eftermiddag, hon skall ha med en arbetskompis på övernattning, vin och bastubad. Så de måste se snyggt ut där nere. Ligger barnleksaker lite varstans så det blir ett snabbröj snart. Nej nu får jag ta tag i dagens sysslor och rycka upp mig... eller få arslet ur vagnen i alla fall. God förmiddag denna vackra vinterdag i februari.

Dag 12289 - Doften av avföring

Ögonlocken klibbar, kaffet är kallt, ryggen värker och två smått magsjuka ungar rusar fram och tillbaka i lägenheten. Hela familjen har vart lite oroliga i magen sedan hemkomsten, vet inte om vi åt något sista dagen som orsakat detta. På bättringsvägen i alla fall. Ytterligare en sådan här jobbig dag, vardag som man inte känner för att vakna till. Vill inte gå upp, men omöjligt när två små knattar envist ropar "GOD MORGON!" i ens öron. Lång frukost i köket med P3 på i bakgrunden och reklamläsning då tidningen lyser med sin frånvaro. Har börjat ta i tu med den gigantiska disken som invaderar diskhon. Hatar när det blir dessa berg av gammal ingrodd mat. Känner för att släppa hela lasset med porslin i golvet. Men det vore väl inte så klokt. Nu sitter båda ungarna på toaletten, uppenbarligen en mycket rolig syssla, Jennifer på pottan och Emil på toalettstolen. Oftast är det det tyst därinifrån, det är då man anar oråd. Eller så hör man Emil säga: "Ninni torka mig nu då!" Snabba ryck så inget bajs hamnar i fel händer... eller fel plats så man får följa sin näsa för att leta bruna fläckar. Bajs är kul ibland, men inte i verkligheten! Var ute en stund och lekte med barnen igår, söndag. Åkte pulka och byggde en mini snögubbe. Sedan gick vi till August Magnussons livs och köpte grillkorv som vi senare grillade ute i trädgården. Mysigt trots att grillen inte var på bäst humör. Men det blev gott i alla fall. Badade bastu under kvällen och somnade framför en film innan tolvslaget. En seg söndag med både glada och sura och ilskna miner. Skall ut och kolla posten nu och fylla på koppen med kaffe. Får se vart dagen bär. Förresten börjar jag en ny kreatin period idag, får se om det ger bättre resultat denna gång, skall dosera rätt denna gång, med våg! Det var allt från mig denna förmiddag.

Dag 12287 - Dagen efter hemkomsten

Idag fyller min mamma år, har varit på lite tårta och kaffe. Gott, jag mår illa. Typiskt mig, så har det varit sedan jag var liten äter tårta tills jag ordagrant spyr, så inte idag. Kom hem från Egypten, Hurghada igår kväll efter en underbar vecka i värmen med sol och bad och två vilda barns lek. En "all inclusive" resa som varit till full belåtenhet. Synd bara att en vecka går så fort. Skall se melodifestivalen i kväll, börjar om några minuter så det blir ett kort inlägg. Jag brukar visserligen inte vara något större fan utav musiken men det är ändå lite kul. Det är trots att vi hade velat vara kvar en vecka till, ganska skönt att vara hemma igen. Borta bra.. klyschan stämmer in på mig i de flesta fall, eller nästan alla om jag tänker efter. Hemma känner jag mig trygg! Ja ja nu skall jag klia vidare på mina soleksem och titta på tv. Återkommer snart.

Dag 12269 - Vågskålen

Det snärjer åt i mitt bröst så att jag får svårt att andas, nervös blick som aldrig vågar söka kontakt. Fingrar som river på gamla sår, söker smuts under naglarna som är någon millimeter för långa. Äckligt, känns inte fräscht, luktar säkert illa därunder. Måste klippa dem när jag kommer hem. Tankarna flyr problemen, men påminns ständigt. Det blir tyst, obehagligt tyst. Nu blir det pressat, jag blir inträngd i ett hörn likt en skabbig hund. Jag måste säga något, vad skall jag säga? Måste vara smart, kan inte vara smart. Är jag dum i huvudet? Ja lite. Vad är det för fel, varför kan jag inte förklara mig? Säg något då, tio sekunder går och plötsligt ställer han äntligen en fråga, jag blir ställd och vet fortfarande inte vad jag skall säga. Händerna är kalla och skakar. Jag kan inte sitta stilla och andas, svårt, panik! Mitt ringfinger på vänster hand där ringen sitter är kallast. Sitter ringen för hårt? Nej. Varför är det fingret kallast? Är det ett tecken för något, för mycket tankar. Åter till verkligheten och plötsligt kommer jag på något att säga, men jag vill inte avslöja för mycket om mig det kan jag inte med. Då lämnar jag ju ut mig. Skamligt! Vad skall han tro om mig? Fan vilken inbunden människa jag blivit. Det blir bara värre ju längre tiden går. Har haft flera panikattacker de senaste dagarna, tvungen att ta medicin för att lugna mig, hemskt, kan inte finna ro i någonting. Mest jobbigt när man är själv. Som nu Jennyh åkte för någon timme sedan för att jobba natt i Svenljunga. Brukar tycka det är skönt att vara själv ibland, men nu är jag rädd. Vet inte varför men jag är rädd och orolig. Rädd för att paniken skall snärja mig på nytt i sitt järngrepp och strypa mig likt en boa tills det tjuter i öronen och hallucinationsbilder målas upp framför mig. Mitt hjärtas slag hörs på avstånd och andetagen blir allt mer krampaktiga. Vad är jag orolig för då? Vet inte men det är mycket jag inte vet och som jag aldrig får svar på. Det är för jävligt Orkar inte mer, skulle vilja stänga av vissa kanaler och aldrig mer se eller höra dem. Kunnat välja sitt liv och bara vara lycklig och lyckas. Men i helvetet är man inte lycklig, jag har hamnat på fel sida av vågskålen helt enkelt, detta är mitt liv acceptera det!

Dag 12266 - I väntans tider...

Sitter i det dunkla och njuter av en öl. Lördagskvällen är fortafarande ung. Väntar på svar från ett par av min gamla vänner som kanske skulle titta över på lite fest ikväll. Men det blir väl som vanligt... Massa strul och inga kompisar. Tråkigt när man äntligen kan och ej är uppbunden av att bara vara pappa och ha två underbara barn fastklamrade vid var sitt ben. Men men Metallicas senaste skiva är i alla fall jävligt bra. Death Magnetic strömmar ljudligt och massivt ur mina högtalare. Nynnar med och gåshuden reser sig på mina armar. Snackar med Fredrik på MSN hoppas det löser sig, till det bästa. Nu verkar inte Håkan vara anträffbar längre. Typiskt. Roligast om det blir vi tre, hade varit kul att "talking about memories past..." en gammal skön "South Park" replik. Fantastisk serie, sett de senaste avsnitten ur säsong 12, lika roligt som det har varit sedan episod ett. Satiriskt, elakt och mycket mycket roligt. Nä nu får jag se om något händer på denna sidan julafton, skriver snart igen.

Dag 12249 - Den mörka tid som gick

Sitter fortfarande i bilen och börjar tänka på de veckor som gått. Har varit jävligt jobbigt det senaste. Har varit julhelg och den har varit sådär. Förflutit förbi snabbt som vanligt. Jag har haft en ganska jämn och slätstruken depression under hela tiden. Allmänt nedstämd, lite frustrerad och tung i kroppen. Värk och trötthet som plågar och tär. Jennyh har jobbat så det har varit mycket ensamhet med extremt livliga barn som oftast lever upp men kan vara fruktansvärt påfrestande i många fall. Jag har inte orkat eller känt lust att gå upp på morgonen, trycket för bröstet och kampen om att andas har varit för jävlig. Försöker så länge det går att ligga kvar i sängen eller soffan, passa på att sova middag när barnen sover och får inte gjort något överhuvudtaget. Känns som jag bara gapar och skäller den vakna tiden, har inte kraft till något annat. Onödigt att slösa den lilla kraften man har till att vara arg. Men jag är arg inombords. Mycket arg. Arg på livet och min situation. Hopplösheten och ovissheten. Ingen framtidstro, men ändå går tiden så jävla fort. Jävla klocka, almanacka och jordevarv. Åt helvete med allt. Ägnar mitt liv åt att vara hemma i lägenheten med barnen, detta är det sociala utbytet jag får. Samt gymmet där jag är oftast fyra gånger i veckan. Detta håller mig igång, trivs där och skulle må som en skosula om jag inte hade träningen. Men annars är det dött. Visst jag har min filmsamling och den betyder mycket, materiellt sett, fast jag är ganska prylgalen. Finner lycka i prylar. För jävligt egentligen Men svårt att bli av med, trots att det för med sig biverkningar. Lever i en bubbla eller snarare i en bunker med mina prylar och ett åskladdat moln av allt helvete som svävar runt mig vart jag än går. Svämmar över ibland och ger sig uttryck i ilska och vrede. Äter medicin för att vara någorlunda normal men tycker att biverkningarna är värre, men vågar inte sluta. Jo det har varit ett jävla år 2008, kommer att gå till historien som ett av de värsta i de flesta avseenden. Men vissa ljusglimtar, fast inga som jag frambringat så klart. Gott nytt isolerat år.

Dag 12249 - Nyår i bilen

Då var ännu ett år till ända. Sitter i våran lätt krockade Volvo v40 2.0T av 2000 års modell. På passagerarsätet för en gång skull. Fast jag skall köra om en stund, har svårt att sitta bredvid, mår lätt illa, blir rastlös och är inte tillfreds med hur andra kör, inte riktigt i alla fall. Debut för mig att skriva på datorn samtidigt som jag åker bil. Det mobila fungerar utmärkt! Mår ju visserligen inte bäst av att hålla ögonen från vägen, men rastlösheten tar överhanden. Familjen är på väg till Strömstad för att fira nyår med mina föräldrar i den nya fastigheten som dom köpt. Skall bli spännande att se hur allt ser ut. Har vart där och sett det utifrån, samt butikslokalen men inte lägenheten som blev tillgänglig helgen innan jul. Det slår lock för mina öron av bilens guppande. Vi börjar närma oss Göteborg, tror vi precis passerade Mölnlycke. Göteborg 8 stod det precis på skylten vi passerade i 125 km/h. Jennyh körde om... hon brukar vara extremt laglydig. Jävla trafikanter som inte kan köra bil. Gör mig så FÖRBANNAD!!! Seggökar som inte kör om, eller folk som tvekar, bromsar, gasar, byter fil... eller inte. Allt på en och samma gång. Inte märkt av halkan än kanske blir mer närmare destinationen. Längtar till fika. TUT!!! Låt din förstfödde sons hår växa inåt ditt satans sändebud till söndagsåkare!!! Kaffe och äggmacka, åh vad gott. Hoppas på att få köra sen. Nu får jag nog trots allt snart spara lite batteri till Jennyh annars blir hon galen. Gott nytt år alla läsare och skål till ett nytt förhoppningsvis ljusare år.

Dag 12238 - Det nalkas ytterligare en jul

Hektiska dagar. Jul om några dagar och jag har inte köpt en klapp. Som vanligt. Varje år bestämmer jag mig för att starta i tid men så blir aldrig fallet. Oftast för att jag inväntar pengar men i år har jag så det räcker och blir över, mycket ovanligt. Jennyh var i Tyskland igår med några kompisar för att köpa alkohol. Trubbel i tullen förstås. Inte för att de köpt över ransonen men för att bilen vägde för mycket, det håller man ju koll på. På grund av detta missade vi teatern vi skulle gått på. Mycket tråkigt, hade sett fram emot det. Men men sånt kan hända. Idag har jag varit i stan med Emil och sökt efter julklappar, blev inga inköp men en del idéer, lite för stora för att bära med sig hem. Fan vad jag har svårt att köpa presenter, hatar det. Kul när man hittar något som man är nöjd över men det är sällan. Blir oftast sånt som är önskat. Så charmig är jag. Eller det beror på hur stark jag är i mig själv. Brukar tycka det är jobbigt att gå i affärer, speciellt när man inte vet vad man skall köpa. Känner att folk stirrar på mig och betraktar mig. Ser ner och fördömer mig, det tar överhanden. Känner hettan stiga mot mina öron och jag vill snabbt försvinna från denna värld. För ett par år sedan precis när jag träffat min nuvarande fru, handlade jag julklappar men Jennyh minsta syster Cornelia, det var roligt, måste varit den bästa julklappsinhandlingen som jag varit med om. Vi hade skitkul. Fick hjälp och tips och vi skrattade och hade kul! Det är inte ofta sånt händer. Jag minns att jag klantade mig och rev ner hyllställ till Cornelias gapskratt. Jag skrattade också men med något högröda kinder. Fast det var ändå avslappnat och roligt för en gångs skull. Köpte underkläder, bh och trosor, som visserligen inte passade men jag kände mig inte helt missplacerad. Fan att man inte kan känna så lite oftare. Varför skall jag skämmas över mig själv hela tiden? Varför hata sig själv så mycket? Ofta önskar man att man vore död. Vill inte det eftersom jag har en jävla dödsskräck men känns som att mitt leverne för mig dit. Fast det ena väger upp det andra. Skall i alla fall fira jul med svärföräldrarna, vilket chockar mig lite. Trodde inte jag var önskvärd. Fast det finns ju tre till som är omtyckta i min familj så man får ta det onda med det goda. Jag själv tycker visserligen att det skall bli roligt. Hoppas att relationen kan bli lika bra som den tidigare varit, saknar den oerhört. Fast jag har förstått att andra inte uppfattar det så. Men jag uppskattade den väldigt. Tiden går och jag vet att tiden brukar läka alla sår, men jag har svårt att acceptera när andra inte släpper gammalt groll. Jag kommer aldrig acceptera att folk har en felaktig uppfattning om mig, speciellt inte om den är förutfattad och själv uppdiktad. Verkligheten är oftast inte vad den synes. Det krävs två för att dansa tango! God jul alla muppar och vänner!

Dag 12231 - Lyckorus och ensamheten

Fredagskväll eller snarare väldigt tidig lördagsmorgon. Lyssnar på Metallicas Black Album och kopplar av i soffan med lite rödvin. Jennyh jobbar hela helgen, börjar vid nio imorgon och är hemma vid sex tiden på söndag. Mamma och pappa åker till Strömstad till nya fastigheten imorgon, lägenheten från förra ägarinnan är nu ledig till deras förfogande. Är väldigt sugen på att åka och se hur det ser ut. Var uppe med brorsan för ett tag sedan och kollade på huset. Mycket fint. En gammal vacker byggnad bevarad i all sin prakt. Utsikt över Strömstads hamn. Fantastisk stad. Saknar dock Varberg fortfarande men börjar släppa det allt mer, fast de sena höst- och tidiga vårbesöken som Jennyh, barnen och jag gjort de senaste åren är svåra att överträffa. Har använt den lilla trettiofemkvadratstugan som en tillflyktsplats under många av mina depressiva perioder. Kommer för all framtid sakna den tiden. Inte de depressiva utan njutningen av västkusten i Halland. Men får hitta det nya paradiset i Strömstad, som verkar vara en helt underbar stad. En riktig idyll, lagom stor. Kanske kan få utöva mitt fiskeintresse mer. Det har jag saknat de senaste åren. Älskar att stå med ett spö mot en spegelblank vattenyta och bara njuta och se solen gå ner. Oslagbart! Var på massage i dag för första gången. Hos Jennyhs kompis Samantha, var helt underbart, mina värkande axlar fick läkning och en avkoppling och njutning som man sällan uppnår. Efter en dos prestationshöjare begav jag mig till gymmet och körde ett hårt biceps och triceps pass. Styrkan var fantastisk idag trots min tre veckors paus på grund av flytt och sjukdom. Dagen har även denna dag varit bra. Lite dämpad under kvällen, väldigt trött under tidig kväll men senare väldigt avkopplande med mycket musik. Var längesedan. Lägenheten har fått ett nytt lyft av ny klädsel till sofforna och nya gardiner och en splitt ny Samsung fyrtiotvå tums plasma! Fan vad glad jag är att jag äntligen kunde köpa en ny teve. Hänger på väggen med sin svarta piaonolack i glansen av julgranen. Vackert! Kontant köp blev det också, ännu bättre, aldrig mer en avbetalning eller ett kreditköp som bara gör en olycklig. Skål alla vänner, om jag nu har några kvar. Nu skall vi snart knyta oss och ladda för en ny dag, förhoppningsvis lika bra som denna och föregående. Kommer nog fylla denna helgs kvällar med film, film och åter film. Skall bli kul i all min ensamhet, den har jag ju tillräckligt med och det brukar jag ju gilla, till en viss del... Men då brukar ju Herr Erik Belfrage fungera som bäst. Stör ingen, retar ingen, belastar ingen. Ha det bra alla levande.